Slutvilat

och tillbaka på plats. Det började med Regionala Tillväxtnämndens presidiemöte igår i Lund, intervju i Sydnytt angående vägavgifter för tung trafik samt ett antal telefonsamtal och mail för att bekräfta och boka in saker under hösten.

Idag hade vi regionledning i Kristianstad och äntligen var det precis så sommarvarmt som jag uppskattar. Känns ganska typiskt att sommaren dök upp när vardagen inställde sig, men det blir nog bara ett par dagar. Samtidigt är det roligare att arbeta om vädret är varmt och skönt. Så för min del får gärna sommarvärmen stanna ända fram till oktober. Allt blir liksom lättare när det är varmt.

När det gäller vägavgifter för tung trafik så finns det redan även om det inte fungerar tillfredställande och om det ska förändras så måste det göras i hela EU så det blir konkurrensneutralt och pengarna måste gå tillbaka till vägarna. Det handlar både om drift och underhåll och nyinvesteringar. Vi ska inte glömma att det blir konsumenten som får betala nya avgifter, ingen annan och den svenska konsumenten får alltid betala mer eftersom vi har en geografi som är en konkurrensnackdel hur vi än vänder oss. Sverige ser ut som det gör, transporterna blir långa både för gods ut och in ur landet. Skåne kommer att förbli en transit region vad vi än hittar på. Allt detta måste också vägas in i en modell för nya avgifter på tung godstrafik. Samtidigt blir det mer och mer orealistiskt att tro att vi någonsin kommer att kunna använda järnvägen för gods. Det vore bättre om vi utnyttjade de spår vi har för persontrafik och fick fram bättre och mer effektiva lastbilar. De kan bli både mer miljövänliga och mer flexibla. Flyget kan också användas mer effektivt speciellt för oss som bor i ett avlångt land med lite folk och stor yta. Högre miljökrav på trafiken och använda spåren till arbetspendling och snabbtåg.

Då kanske det blev lite bättre kostnadsnivå på transporterna för även svenska konsumenter. Vi ska veta det att speditörerna är nästan de enda som har höjt priserna för det svenska näringslivet under de senaste åren. Ibland till och med två gånger per år. Transporter är ju svårt att välja bort. Det för ett näringsliv där de flesta branscher måste sänka sina kostnader med 2-3 procent varje år. Samtidigt som de ökar sin omsättning och behåller personalstyrkan. Produktivitetsökningen i svenska företag är bland den bästa i världen och är svaret på varför vi fortfarande har industri och produktion kvar i landet. Det blir lite märkligt när den offentliga sektorn samtidigt har kostnadsökningar på mellan 10-14 procent. Den diskrepansen mellan de som ska betala systemet och de som ska leverera de offentliga samhällsfunktionerna går inte i längden. Det går inte att ligga nästan 20 procent åt fel håll år efter år. Att det blir skillnad är inte konstigt men diffen kan inte vara så stor. Här finns en del att göra.