Med små steg rakt nedför

så ser tyvärr den svenska ekonomiska och näringsutvecklingen ut. Det är inga nya påfund utan en trend som pågått under tio-femton år. Den svenska tillväxten är bara till en tredjedel baserad på sysselsättningsökning. Förädlingsvärdet i svensk industri har sjunkit stadigt under de senaste tio åren och har nu nått nivån under genomsnittet för EU15. Då ska vi minnas att EU totalt är ingen global vinnare just nu. Alla minns väl anledningen till Lissabonstrategin som skulle göra EU till den framgångsrikaste regionen i världen 2010! Av de 800 000 företagen som finns i vårt land är det de 100 största som står för 80% av exportandelen. Vi har världens äldsta företagare. Behöver jag säga mer. Samtidigt är krismedvetandet lågt hos de flesta beslutsfattare, näringslivsledare och övriga. Bristen på tillväxt- och innovationspolitik har lett till att det inte ens finns en politisk debatt i frågan. Fokus krävs att öka vår förmåga att omsätta kunskap till nya värden, därmed som skapa tillväxt som leder till ökat välstånd för alla. IVA (Kungliga Ingenjörsakademin) har tagit initiativ till ett projekt i samverkan med Vinnova och Tillväxtverket för att försöka komma ifrån fler utredningar och analyser utan istället arbeta fram konkreta handlingsplaner och policyförändringar så att det tas steg framåt. Mer resultat och mindre snack. Det verkar bra och idag var de regionala företrädare inbjudna till en dialog. Från Skånes horisont kan vi bara applådera och stödja projektet. Vi har jobbat med dessa frågor i tio års tid och kan konstatera att det som saknats är det nationella stödet. Det finns också en brist i att statliga åtgärder gärna läggs ut som en matta över landet som om alla delar av landet hade samma förutsättningar. Spännande hade ju varit om staten utfrån en nationell innovationsstrategi delade ut övergripande uppdrag och pengar till regionerna som sedan prioriterade och gjorde lämpliga insatser. Likformigheten är skadlig och leder inte till lika resultat. Offentliga beställare kan också bli strategiska och kompetenta beställare. Här finns en förbättringspotential på alla nivåer, kommunalt, regionalt och statligt. Kontakterna med företagen är också viktigt i det dagliga arbetet med forsknings- och innovationsfrågor. Svårt att göra i praktiken. De små och medelstora har oftast inte tid att avsätta till de offentliga ”snackeklubbarna”, men här måste vi bli bättre och hitta andra former. Förankringen är viktig. Mer tal om resultat och mindre prat. Det är viktigt och avgörande för att vi inte ska förlora allt det som arbetades upp under förra seklet och skapade en topp position på den tiden. Det är hög tid att försöka göra om det numret.