Kul med statlig tillväxtpolitik

Landshövdingar i norra Sverige har gjort ett utspel för att få mer pengar till utbyggnaden av Botniabanan. De har samma problem som vi andra att det inte tänks funktionellt när det investeringar i banor utan det görs lite här och lite där. Lösningen däremot från regeringens förlängda armar i Norrland är att ta pengar från Stockholm och Skåne för att betala infrastruktur i Norrland. Som om kapaciteten i Norrland skulle hjälpa någon om inte ens tågen kommer från Skåne och förbi Stockholm. Det är inte mycket till funktionellt tänk eller nationellt ansvarstagande från de statliga representanterna kan jag tycka. Detta är ett gemensamt problem där svensk industri behöver känna sig trygga att gods och varor kan komma fram överallt och på tid. Malm och trä samt industrivaror måste kunna komma från Norrland, förbi Stockholm och Skåne och vidare ut i världen. Lika väl som varor måste komma in i Skåne och försörja både västsverige, Stockholm och Norrland. Vi är beroende av varandra och det får inte vara flaskhalsar någonstans. Nu pågår förbättringar i Skåne, medfinansierat av de skånska skattebetalarna två gånger, samt i Stockholm med planer att göra mer i Stockholm, vilket också kommer att betalas två gångar av Stockholms skattebetalare. Låt oss sedan diskutera finansieringslösningar för de delar av Norrlands behov. Kanske kunde de också få sina skattebetalare att betala två gånger eller, ännu hellre, engagera industrin att investera. Det hade varit mer konstruktivt för oss alla när nu problemen är gemensamma.