Finsk-svenska gränshinder
Besök i Pajala–Kolari och information kring det gemensamma interreg projektet kring den nya gruvdriften och dess effekter samt två företagare som berättade om de gränshinder som de upplever i sin vardag. Det handlade om möjligheten att söka vård över gränsen. Det är saker som har tidigare fungerat väl men som slutat fungerat efter EU inträdet. Det verkar som om något gått verkligt fel i myndighetstolkning eftersom EU skulle ge oss förenklingar och inte skapa nya problem. Vårdcentralerna på den finska sidan har specialitetsinriktning och inga vårdköer medan landstinget på den svenska sidan har både brist på specialiteter i närområdet samt långa köer till operation. Trots det kan inte svenska patienter söka vård på den finska sidan. Det är till och med så att det inte ens är säkert om det går eller ej eftersom försäkringskassan beslutar mycket olika från fall till fall. Definitivt en fråga att gå vidare med.
En annan arbetsgivare pekade också på att de gamla gränsgångaravtalet skapar idag större problem än vad de löser. Rörligheten har idag ändrat sig och ökat på ett sätt som gör att de gamla undantagen snarare krånglar till det. Flera pekade på svårigheten för ungdomar från Sverige att söka säsongsarbete i Finland. Det är så komplicerade regler och svårt att bedöma konsekvenserna att de flesta väljer att stämpla eller gå på bistånd än att söka jobb. Detta i en tid när jobben i Sverige är få, lönen högre i Finland och jobblinjen skall gälla. Här finns en del att göra.
En annan sak som lyftes fram var svårigheten för myndigheter som ambulans, brandkår och polis att samverka över gränsen. Med tanke på bristen på dessa resurser samt de höga kostnader som det innebär att hålla hög kvalitet och hög tillgänglighet borde det ligga i allas intresse att samverka mer över gränsen och dela på helgjourer och annat. Men här finns mycket som gör det svårt.
Sedan blev det kort besök på omtalade Aavasaksa med en bländande utsikt över hela det omgivande landskapet. Solen strålade och det var nästan overkligt vindstilla. Det är verkligen en förtrollande plats och dess historiska verkningskraft är lätt att förstå. Här har vetenskapsmän kommit och gått under århundraden. De historiska spåren är många.
Sedan till Kukkola och möte med Cristina Husmark-Pehrsson. Vi hade en gemensam pressträff och sedan kort avrapportering.
Åter mot Haparanda och efter en kort rundtur för att titta på hur staden nu växer fram efter att gränsen försvunnit återvände vi till Torneå. Bland annat tittade vi på de olika brevlådorna i Haparanda, en finska och två svenska på samma vägg. Inte helt regelmässigt men funktionellt för medborgare och företag.
Det finns mycket att önska kring det nordiska gränssamarbetet. Det finns också gemensamma utmaningar som borde övervägas. De nordiska länderna ligger i världen utsatta för global konkurrens och omvandlingstryck. De företag och människor som verkar här har en tuff uppgift och behöver all hjälp de kan få. Hjälpen handlar inte om stöd och egna regler utan avreglering och mer konkurrens. Desto mer desto bättre. Skall de klara och överleva på den globala marknaden behöver de prövas på hemmaplan och de har stort behov av en fungerande hemma marknad. Det är deras skyltfönster mot resten av världen.
Vad staterna borde göra är att låta alla nationella regler kring socialförsäkring, arbetsmarknadsregler och skattesystem vara ett helt individuellt civilrättsligt avtal mellan en individ och staten. Då skulle vi avtala kring just de timmar som jag faktiskt arbetar i det land som det handlar om. Sedan fortsatte jag till nästa och där gällde ett annat avtal med den staten. Det skulle kunna lösa de problem som vi idag har samt skapa ett ännu starkare näringsliv i Skåne, bland annat. Men den vägen är lång, det inser även jag.