Almedalen i korthet

Det har varit en regnig och kall vecka vädermässigt men samtidigt ett lugnare och mer öppet samtalsklimat denna politikervecka i Visby än förra året. Nu var det min andra gång, så referensramarna är ganska smala.

Hitintills har följande seminarier hunnits med:

Offentliga sektorns ekonomi i ett internationellt perspektiv, anordnat av SCB. huvudpunkterna var att första kvartalet 2007 är det en splittrad bild med 3% högre BNP än samma period förra året. Lägre än 2006 men högre än det historiska genomsnittet. Ett svårtolkat ekonomiskt läge sammantaget. Den offentliga sektorn uppvisar efter kriserna på 70- och 90-talet stabila överskott och en sjunkande skuldbörda. Läget ser bättre ut än på länge. Samtidigt visar sig en stark förmögenhetsuppbyggnad i den offentliga sektorn. Vilket vi kanske kan ifrågasätta, med tanke den brist av förmögenhetsuppbyggnad som medborgarna har. Den genomsnittliga förmögenheten ligger per individ på 28 000 kr, medan hos det offentliga Sverige var nettskulden förra året -16%, dvs tillgångarna översteg skulderna. Olle Djerf redovisade sin kommande rapport och pekade på bristen på långa serier inom statistiken som gjorde det svårt att få en bra historisk sammanhang i många ekonomiska frågor. Avslutningsvis redovisades den nya AKU statistiken som nu räknas enligt nya regler. Detta kommer i siffrorna att se ut som om arbetslösheten har ökat, fastän inget egentligen har hänt. Däremot får vi nu AKU statistik som är jämförbar internationellt.

Sju myter om svensk basindustri med avsändare SKGS. Myt 1, framtiden tillhör tjänstesektorn. Fast industrin betyder mer idag än 1970, drygt 27% av BNP. Industrin sysselsätter mer än 700 000 personer. Under 2000-talets början uppskattas ungefär 50% av tillväxten ha kommit från produktivitetsökningar inom industrin. Myt 2, Sverige använder mest el i hela världen. Sverige använder mindre el än jämförbara länder. Hela 38% av all elanvändning sker inom industrin och den mesta delen inom basindustrin. Varav mer än två tredjedelar exporteras, indirekt exporteras alltså el. Myt 3, vi klarar oss utan kärnkraft. Vi klarar oss inte utan kärnkraft inom överskådlig tid. Efterfrågan på el ökar och fortfarande kommer hälften av vår elproduktion från kärnkraft. Det som är viktigt för både industri och medborgare är en trygg energiförsörjning och det har vi inte idag. Vissa av dessa myter och sanningar är kanske lite tendensiösa, men där finns en viktig sanning, vi är fortfarande mycket beroende av både industri och bra energiförsörjning.

På väg mot en ny infrastrukturpolitik, anordnat av Bil Sweden och MRF. I panelen satt representanter för Vägverket, AB Volvo, Motormännen, Bil Sweden, Anders Karlsson (s), ordf Trafikutskottet, Lars Wohlin (kd), MEP. Frågorna riktades mycket mot hur mycket skall läggas på järnväg och hur mycket på väg. Där de flesta var överens om att mer måste läggas på väg. Framförallt på underhåll. Men också på nya projekt. Det blev också en diskussion kring hur planeringen och prioriteringarna görs. De flesta var rörande överens om att det kändes inte riktigt som om detta gjordes på ett optimalt sätt. Även vägverkets Lena Erixon konstaterade att ettåriga anslag inte var den bästa modellen för att kunna genomföra större vägbyggen på ett effektivt sätt. Statlig balansräkning diskuterades och det är klart att staten har idag endast kostnadskonton som en följd av vad historiskt sett förvaltningsekonomi har gått ut på. Staten behöver inga investeringskonton eller någon balansräkning, eftersom allt staten gör är investeringar. Eftersom staten skall betala alla våra gemensamma kärnintressen så behövdes inte någon företagsekonomisk redovisning. Sedan tillkom utbyggnad av socialförsäkringssystem och en större del av statens budget går idag till transfereringar. Samtidigt som tillgångarna överstiger skulderna ganska rejält idag. För i samma veva har den svenska staten långt mer än andra övriga EU länder (förutom de nordiska) byggt upp stora egna tillgångar i aktier och egna bolag. Vi har fått en konstig stat som helt enkelt prioriteringar ekonomiskt på ett annat sätt samtidigt som det inte finns teknik för att se på fysiska investeringar som investeringar ur ett ekonomiskt perspektiv. Det blev kanske inte så mycket tal om en ny infrastrukturpolitik mer om ny teknik för hur vi planerar och prioriterar. Lars Wohlin lyfte fram OPS lösningar som ett sätt att komma åt felaktiga prioriteringar. Han hävdade, med all rätta, att privat kapital aldrig skulle i samma utsträckning som offentliga medel investera i vägbyggen där det inte fanns anledning att bygga. OPS skulle inte läsa finansiering eller betalning, men däremot planering och prioritering. Vilket jag är benägen att hålla med om. Slutsatserna blev att staten måste höja investeringsnivån totalt, tillbaka till samma nivå som övriga EU länder åtminstone. Mer pengar måste också läggas på underhåll. Bristen på konkurrens i anläggningsbranschen måste åtgärdas. OPS lösningar är bra för att göra planering och prioritering och byggandet mer effektivt och produktutvecklande.

Det var första dagen….