Tal Regionfullmäktige 8 maj
Skåne är en del av Nordens mest dynamiska, internationella och tättbefolkade region – Öresundsregionen. Region Skåne blev en permanent region 2011, med ett uppdrag att öka välstånd och hållbarhet tillsammans med andra i Skåne.
Vi ska konkurrera med de allra mest attraktiva regionerna i världen om att kunna erbjuda den bästa livskvaliteten och locka till oss ännu mer talang. Region Skånes ekonomi skapar förutsättningarna och sätter ramarna för vad som är praktiskt möjligt att genomföra på kort och lång sikt. Vi klarade att leverera en mängd kunskapsintensiva tjänster till våra medborgare under 2011, och att få ett bättre ekonomiskt resultat än budget, trots att ekonomin vek nedåt under året på grund av skuldkrisen i vår omvärld. Vi har lagt grunden för ett strategiskt arbete för att utveckla hälso- och sjukvården i Skåne och vi har formulerat en ny vision: Skåne – livskvalitet i världsklass. Det viktigaste är hur vi tillvaratar nya möjligheter och välkomnar nya människor som väljer vår del av världen som sitt hem. Samtidigt måste vi ta oss an utmaningarna i form av utanförskap, intolerans och låg skattekraft. Här har Region Skåne en viktig roll som en av Sveriges största arbetsgivare. Våra drygt 32 000 medarbetare är vår viktigaste resurs. Deras insats är guld värd, och jag vill här rikta ett innerligt tack till var och en av dem.
Idag är skåningarna mest nöjda av alla svenskar över att bo och leva i Skåne. Det är viktigt, och något vi kan vara stolta över. Region Skåne ska också bli ännu mer tillgängligt, transparent och tydligt. Utvecklingen går snabbt i Skåne. Här finns ett driv, en dynamik, en positiv livssyn och en hög kunskapskoncentration. Skåne är en unik region med fantastiska förutsättningar och fördelar. Det är också bara skåningarna själva som sätter gränserna för vad vi vill uppnå, vad vi vill förbättra och vilka helt nya mål vi vill förverkliga. Vårt dagliga uppdrag är att ge skåningarna så goda förutsättningar som möjligt, med de skattepengar som de har givit oss att förvalta på bästa sätt.
Trots att de flesta av våra verksamheter har haft ett tufft år bakom sig med krav på förbättringar och effektiviseringar kan vi se hur vårt strukturerade arbete med tillgänglighet i hälso- och sjukvården ger resultat i form av kortare köer.
För tolfte året i rad ökade i fjol antalet resanden med Skånetrafiken. Och i somras valde extra många
kollektivtrafiken då Skånetrafiken slog nytt försäljningsrekord med 155 000 sålda sommarkort.
Region Skåne vill också att Skåne ska bli Europas mest innovativa region. Under året har vi i samverkan med våra samarbetspartners därför tagit fram en internationell
innovationsstrategi.
Forskningen i Skåne är och förblir en viktig investering inför framtiden då den skaparförutsättningar för tillväxt. I samband med AstraZenecas nedläggning i Lund visadesprov på hur vi med Lunds universitet och näringslivet lyckades vända en stor utmaning till en möjlighet. Tillsammans med Lunds universitet och Lunds kommun tog vi initiativ till att det skapades förutsättningar för forskningscentrumet Medicon Village i AstraZenecas före detta lokaler – en ny arena för att vässa och stärka Life Science i Öresundsregionen.
Det var därför med glädje jag hörde Socialdemokraternas ekonomiskpolitiske talesperson Magdalena Andersson omfamna innovationsupphandling som instrument. Jag ser det som en välkommen öppning för att diskutera på bredden hur vi kan skapa jobb och stärka skattekraften i Skåne.
Jag vill till sist rikta ett stort tack till alla för era fantastiska insatser. Tack!
Gränser som skadar
Samhällets offentliga organisation består av olika förvaltningar och myndigheter. Dessa befinner sig både horisontellt och vertikalt i vårt gemensamma system. Alla dessa institutioner bygger och håller upp välfärdssystem och samhällets infrastruktur. Oftast utgår vi ifrån att de ska finnas på plats och fungera. Ibland uppstår konfliktytor mellan de olika förvaltningarna och/eller nivåerna. Ett som har hamnat mer och mer i fokus är gränserna mellan Region Skåne som huvudman för sjukvården och kommunerna som huvudmän för hemsjukvården. Speciellt för de äldre och kroniskt sjuka har detta blivit mer och mer av ett problem. Det pågår och har pågått under ett antal år en dialog mellan Region Skåne och Kommunförbundet Skåne för att hitta en lösning och en överenskommelse som gör att medborgarna/patienterna inte kommer i kläm. I vardagen har tyvärr små saker och bråk om fakturor lett till att patienter blivit kvar på sjukhus i veckor eller hemmavid inte fått det material de behöver. Kan tyckas märkligt för en utanför systemet att detta överhuvudtaget kan ske. Kommunen och Region Skåne har samma uppdragsgivare, finansierade av samma skattebetalare och skall leva upp till samma krav utifrån lagstiftning.
Nu ser aldrig livet så enkelt ut som det kanske borde vara. På grund av motstridig lagstiftning, regler skapade i olika sammanhang, stuprörsseende hos förvaltningar och sist men inte minst den mänskliga faktorn, så hamnar ibland medborgarna mitt emellan stolarna. Den stora frågan är hur vi kan minimera detta. Den dialog som pågår just nu mellan Region Skåne och Kommunförbundet Skåne har på politisk nivå ingen annan ambition än att hitta lösningar. Samtidigt vet vi alla att det är svårt att känna till vad som händer vid alla de tusentals kontakter som sker varje dag i den skånska terrängen.
Det är också därför som Region Skåne också försöker hitta nya sätt. En diskussion är den som pågår mellan Ängelholms Sjukhus och Ängelholms kommun för att med Hälsostaden AB som facilitator hitta helt nya arbetssätt och organisationsformer som begränsar gränsproblem till ett minimum. Tanken är att med ett gemensamt forum samla de behov som framförallt våra äldre har. Oavsett om de bor på äldrehem eller fortfarande är hemma. Mål och syfte är tydligt formulerade nu skall vi hitta en form som bejakar arbetet och river gränserna.
Samma diskussion sker med Simrishamn och Ystad kommun kring den nya upphandlingen av Simrishamns sjukhus. Inom ramen för upphandlingen måste det ske en utveckling av uppdraget som i sin tur också hittar metoden hur vi ska riva gränserna för våra äldre.
Det måste vara allas vårt tydliga mål att inte antalet huvudmän ska skapa gränser och hinder för våra medborgare. Uppdraget är tydligt och det måste vara första prioritet att de som är i mest behov av hjälp och stöd också är det första vi ska lösa. Tyvärr finns tendenser till revirtänkande och prestige hos oss. Ingen kan svära sig fri. Men det måste vi bekämpa och komma ihåg vem som är uppdragsgivare och vad som är det viktigaste. Det finns de som inte tycket om att använda kund epitetet i offentliga sammanhang. Men till en viss del är kanske ändå det som det innebär att vara kund inte är helt fel om det kommer in som perspektiv i våra offentliga organisationer när vi ska leverera välfärdsuppdraget och serva våra medborgare.
När blir EU vardag?
Gränser betyder många olika saker. Det kan handla om formella legala gränser som vi sätter upp mellan länder eller regioner för att befästa maktfördelning och/eller organisera samhället. I den fysiska världen kan allt definieras som gräns för att skilja mätbara storheter. Gränser har också en filosofisk och abstrakt betydelse. Gränser för vad vi accepterar moraliskt och etiskt med allt vad det innebär av olika tolkningar och definitioner. Vi talar ofta om gränser mellan människor och det kan innebära vilken som av ovan betydelser.
Själv har jag ägnat närmare fem år åt gränshinder inom Norden. På statsministerns uppdrag och inom ramen för Nordiska Ministerrådet har undertecknad tillsammans med ledamöter från övriga nordiska länder lett ett arbete för riva gränshinder. Fokus har varit på medborgarnas fria rörlighet och en mer integrerad arbetsmarknad. Bakgrunden är en analys att de nordiska länderna är ganska små i ett globalt perspektiv och behöver varandra för att skapa större kritisk massa för en framtida rekryterings- och kompetensförsörjning. Alltså tillsammans blir vi fler som kan söka fler jobb och därvid öka möjligheterna för både arbetstagare och arbetsgivare. Det säger sig kanske självt att detta i första hand gäller för gränsområden eller för speciella kompetensområden. Du har lättare att pendla inom Öresundsområdet eller Haparanda-Tornio t.ex. eller veckopendla pga av din mycket eftertraktade kompetens. Mot den bakgrunden visar det sig att hindren för detta är många och ibland komplicerade. Trots likheterna i de nordiska länderna finns stora skillnader i hur vi har byggt socialförsäkringssystem och arbetsmarknadspolitik. Speciellt när vi kommer ner på detaljerna för en enskild som väljer att bo i ett land och arbeta i ett annat. Även när vi kommer till försök att lösa problemen så blir etnocentrismen slående. Ja, varje land känner sig äga sina medborgare och sina system. Vem som är till för vem blir ofta ganska vagt. Det märkliga är att till det gamla nordiska samarbetet med fri rörlighet har även medlemskapet i EU tillkommit med sin grundlag av de fyra friheterna. Men problemen återstår och verkar inte minska i omfattning. Det mest tydliga är att de EU direktiv som är till för att harmonisera och öka rörligheten inom unionen blir vid sin implementering en ganska nationell fråga och klipps in så gott det går i gamla system. Med resultatet att helt nya hinder skapas. Gränshinderforum har påpekat detta med stor iver och haft det som högsta prioriterade fråga under ett antal år. Frågan är när det når fram till våra lagstiftare i den dialog som nog några av oss utgick ifrån var etablerad mellan Europaparlamentet och Riksdagen. Tycker det är dags att lägga ned EU utskottet och börja samarbeta sakpolitiskt istället. EU direktivens syfte måste få genomslag.
Kommande inlägg
Tänkte att från denna vecka skriva en krönika i veckan på temat riva gränser. Eftersom det på många områden just nu pågår gränsdiskussioner tycker jag det kan vara intressant att fördjupa sig utifrån många olika aspekter.
Det kan handla om gränshinder mellan länder, mellan län, mellan kommun och region, mellan förvaltningar eller mellan människor. Eller kanske något ytterligare som jag inte kommer på just nu.
Trolig publicering fredag. Kan bli en god vana.
På återläsning!
Digital agenda
Idag var Anna Karin Hatt på besök i Skåne med regeringens digitala agenda. Huvudnumret var att Region Skåne och Länstyrelsen skulle signera en avsiktsförklaring att bryta ned den nationella ambitionen till en regional.
Skåne har en ambitiös bredbandsstrategi och en internationell innovationsstrategi som till stora delar redan svarar upp till en regional digital agenda. Några delar finns givetvis kvar. Varför denna teknik är viktig och varför arbetet med Open data och Open innovation är ännu viktigare. Här finns både en demokratisk aspekt som krass ekonomisk.
Våra medborgare äger faktiskt den data som offentliga organ har samlat och samlar. Transparens och tillgänglighet är ett minimalt krav som vi måste möta. Samtidigt ska de olika offentliga aktörerna ta ett ansvar att lämna ut data på ett sätt som samtidigt skyddar individers integritet och blir på enskildas villkor. Öppenhet men med ansvar.
Open data är också en fantastisk möjlighet för duktiga entreprenörer att utveckla nya tjänster och svar på utmaningar vi har i samhället. Det leder både till lösningar på problem och till fler jobb, värdeökning och tillväxt.
Samtidigt inser många av oss som ägnat lite tid åt en organisation som Region Skåne att här finns svårigheter som grundar sig på tekniska problem, regler och lagar men kanske till allra största delen kultur och ovana. Insikten att medborgarna och skattebetalarna äger oss och inte tvärtom finns inte riktigt där. Även den dagliga synen att Region Skåne uppdrag är att vara serviceorgan, stödjande och facilitator saknas oftast. Oavsett vilken del; sjukvård, skånetrafiken, näringsliv Skåne, kultur Skåne, eller annan del av den jättestora organisationen.
Nu hoppas jag att vi får se mer av utveckling av bra tjänster, generositet av data, innovationsupphandling och samverkan med näringslivet. Tänk vilken effektivitet som kan nås med mer digitala tjänster inom sjukvården bara. Tänk så mycket roligare många jobb kan bli och tänk så många fler nöjda medborgare.
Idag riksdagsdebatt
om våldet i Malmö under december och januari. Just nu verkar alla överens om hårdare vapenlagar och övervakning. Känns trist att denna allvarliga situation som pekar på en utmaning för hela vårt samhälle, organiserad kriminalitet och parallella subsamhällen, kokar ner till en "republikan-amerikansk" batongdebatt. Politiker som tävlar i mest och hårdast lagar. Det är definitivt en aspekt. Det är klart att polis och övriga myndigheter måste ha rätt verktyg. Men ingen ställer frågan varför dessa krafter får fotfäste i vårt land och visar sig öppet i dagsljus. Den organiserade brottsligheten jag alltid funnits i viss skala och i alla våra storstäder, men stör sällan "vanligt" folk som nu skett i Malmö under två månader. Den svarta ekonomin, rekryteringsgrunden bland utslagna ungdomar på grund av en dålig skola, segregerade bostadsområden, Sveriges lägsta skattekraft, låg sysselsättningsnivå det är relevanta frågor i sammanhanget som få verkar vilja beröra. Varför är problemet större i Malmö än i Stockholm? Spelar den kommunala ledningen in? Vem är ansvarig för skola och bostad? Jag tror inte att tuffare vapenlagar hjälper i detta fall.
Besök i Västpommern
Det är en intressant region, Västpommern. 1,7 miljoner invånare på drygt 23 000 kvm. Stora industriföretag har etablerat sig bland annat en av Ikeas största leverantörer. De är framåt och vill fortsätta omvandlingen från varv och jordbruk till modern industri och kunskapsföretag. Likt den skånska resan med Malmö i centrum. De är också en nära granne med samma behov och utmaningar med att sköta Östersjöns ekologi och hälsa. Vi har mycket gemensamt, Skåne och Västpommern. Marskalken är också ordförande i BCCC 2011-2014 och vill gärna sätta fart på Östersjöstrategin. Under året hoppas jag vi kan nå ett samarbetsavtal med konkreta åtgärder inom cleantech, sjukvård och innovation.
Hur gå från fabrik till
kunskapsorganisation är en stor fråga för sjukvården idag. Det är en överlevnadsfråga men samtidigt en stor utmaning för nuvarande system och de som arbetar i systemet. Vi diskuterar mycket kring produktivitet, effektivitet och kvalitet. Men vad menar vi egentligen? Jo, att sjukvården precis som alla andra branscher måste arbeta med kunskap och kvalitet som styrmedel. Den omställningen gör att vi kan klara utmaningarna med både ekonomi och demografi. Den innebär också en helt ny attityd och inställning från dem som arbetar inom vården. Denna vilja finns men de gamla strukturerna mal snabbt ned viljan eller skrämmer iväg de som vill nåt annat. Det måste få ett slut. Ett modernt sjukvårdssystem måste möta både patienter med höga krav, skapa stimulerande arbetsmiljöer och arbeta med ständig förbättring och effektivitet. Utmaningarna är ganska stora för oss alla.
Elområden är ett problem
Från den 1 november 2011 efter Riksdagsbeslut delade Svenska Kraftnät in Sverige i 4 elområden. Tidigare har det varit i princip ett elområde. Anledningen var EUs beslut om fri konkurrens på elmarknaden och att ingen stamnätsoperatör får prioritera sin inhemska förbrukning på bekostnad av andra EU länders behov. Det betyder helt enkelt att import och export av el ska ske på lika villkor mellan länder. Norden är idag en gemensam elmarknad och det sker en ständig import och export mellan våra nät.
I Sverige produceras ungefär hälften av elen från vattenkraft i norra delen av landet och resterande hälften från kärnkraftsverk som efter den nya indelningen endast finns norr om elområde 4, det vill säga Sydsverige. Det gör att det finns en stor obalans i överföringen och leder till stora problem med effekten och förluster. Obalansen uppkom när Barsebäcksverket stängdes och inte direkt ledde till att beslut om omdirigering av elnätet togs. Det har lett till en sårbarhet i det sydsvenska nätet som måste åtgärdas. Det är de sammanlagda orsakerna till indelningen i elområden.
Elpriset i ett prisområde är beroende av förbrukning och export i förhållande till produktionskapacitet och överföringskapacitet i området. Poängen är att tillgång och efterfrågan skall styra elpriserna. Priset har i elområde 3 och 4 blivit högre än i övriga Sverige. Förbrukningen är större än produktion och möjlig överföringskapacitet. Detta leder till en strukturellt högre kostnad för de sydsvenska kommunerna och regionerna.
I slutet på januari är terminspriserna 6-7 öre högre i prisområde 4 vilket motsvarar en 20% skillnad. Elförbrukningen för kommunerna och regionerna i Skåne, Blekinge, Småland och Halland uppgick 2010 till 1,8 mdr kwh. Skillnaden på 20% mellan Sydsverige och norra delen av landet motsvarar ca 123 mkr. Till detta läggs att norra Sverige har lägre energiskatt vilket ytterligare ökar prisskillnaden. Energiskatten uppgår generellt till 29 öre medan den för alla kommuner i Norrbotten, Västerbotten och Jämtland uppgår till 19,2 öre.
Nu gör Sydsverige en gemensam framställning till Finansdepartementet att staten utjämnar den strukturella kostnadsskillnaden som uppstått genom sänkt elskatt för elområde 3 och 4 samt kompenserar prisskillnaden via den kommunala skatteutjämningssystemet. Allt i avvaktan på den utbyggnad som borde ha gjorts när stängningen av Barsebäcksverket togs.
Pressmeddelande
Region Skånes bokslut 144 miljoner kronor bättre än budget
Ökad tillgänglighet för patienter inom hälso- och sjukvården, fler väljer att resa med kollektivtrafiken och sjukhusen i Skåne har ökat sin produktivitet. Det visar Region Skånes bokslut för 2011.
- Det är med tillfredsställelse jag kan konstatera att Region Skåne under 2011 lyckats förbättra sitt resultat i förhållande till det ekonomiska utgångsläget. Ett budgeterat resultat på -320 miljoner kr har slutligen blivit -176 miljoner kr, en förbättring med 144 miljoner kr. Speciellt glädjande är att Skånes Universitetssjukhus uppvisar ett resultat som är drygt 200 miljoner kr bättre än föregående år, säger regionstyrelsens ordförande Pia Kinhult i en kommentar.
Det preliminära bokslutet för Region Skåne visar ett resultat på – 2 359 miljoner kronor. Ett resultat som till stor del beror på en sänkning av den sk RIPS-räntan. Räntan som bestäms av Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) ligger till grund för beräkning av pensionsskulden i samhället och påverkar alla kommuner och landsting.
-Bortsett från underskottet som orsakats av RIPS-räntan så är Region Skånes bokslut 144 miljoner kronor bättre än vad vi hade budgeterat. Det beror på till stor del på bättre skatteintäkter, säger tf ekonomidirektör Åke Andersson i en kommentar och tillägger:
- Bokslutet visar att för fjärde året i rad har sjukvårdproduktionen i Region Skåne ökat. De olika sjukvårdsförvaltningarna har dessutom visat på bättre budgetföljsamhet.
Region Skånes framgångsrika arbete med att öka tillgängligheten till vården, förbättra patientsäkerheten, minska sjukskrivningarna och få in fler i rehabilitering har bidragit med 393 miljoner kronor i statsbidrag. I oktober 2011 var t.ex. antalet långtidssjukskrivna strax under 5 000 vilket ska jämföras med år 2006 då motsvarande siffra var 21 000.
2011 ökade antalet resenärer i Skånetrafiken med 4,5 procent. Därmed har antalet resande i Region Skåne ökat för tolfte året i rad. I fjol satsade Region Skåne närmare 2,5 miljarder kronor på investeringar som så byggnader, utrustning och tåg.