Tisdag 13 nov

var det transportkonferens i Trelleborg på temat ”Future transport route availability for freight transports between Scandinavia and Continental Europe – will there be enough infrastructure capacity?” Trelleborgs hamn stod som arrangör och detta var den sjunde konferensen i rad. Där fanns en lång rad av intressanta talare och dagen var indelad i block som täckte kapacitet, finansering, miljö och hur skall transport frågorna komma upp på bordet. Några axplock från dagens talare:
Göran Tunhammar – There is a strong link between mobility and prosperity
Bengt Owe Birgersson som konstaterade att de stora godsflödena till och från Sverige fanns i syd och västsverige. Skåne står för närmare 24% av utflödet och 24% av inflödet.
Dan Geyer, Volvo Logistics pekade på att mängden flaskhalsar har ökat rejält sedan 1980 talet. Andreas Wramsmyr, ABB, tyckte att svaret på dessa var att skapa en mångfald av transportslag, länkar och olika noder. Då kom Manfred Boes, FIATA in i bilden och hävdade att godsflödena kommer att öka med 45% till 2015 med den takt vi ser idag. Därför måste vi öppna för fler PPP lösningar. Ingvar Nilsson från Schenker påstod att de tansporterar 10% av sina nationella volymer intermodalt (dvs väg/spår). Dessa lösningar har ökat med 18% under det senaste året. Schenker tror på längre lastbilar, 32 m, vilket enligt dem, skulle kunna ta bort var tredje lastbil från vägarna. Det skulle öka effektiviteten och kapaciteten samt spara bränsle. Det kom ganska många röster från framförallt tyskarna som inte delade den visionen. Professor Nils Bruzelius, Lunds universitet, var något piggare och vassare med sitt inlägg. Han konstaterade resolut att dagens system att allokera resurser till infrastruktur inte var varken tillräcklig eller effektiv. Vi måste hitta nya former och metoder. De politiska inslagen har också gjort systemen tungrodda och osäkra och risken landar alltid hos skattebetalaren. Det saknas ansvarstagande i sektorn och allt detta sammantaget gör att vi inte har ett system som svarar upp mot dagens krav. Han pekade vidare på att föra över både ansvar och rättigheter mot användarna och att skapa mer av direkt privatisering. Vi har faktiskt gjort så tidigare i Sverige, samfälligheter, så formerna finns egentligen redan.
Martyn Pellew, PD Ports, visade hur Thatchers privatisering av hamnarna i Storbritannien har lett till stor framgång. De har idag en planeringsprocess för investeringar på i genomsnitt 2 år och investerar stora pengar varje år. De få hamnar som fortfarande ägs offentligt, det finns några få kvar, är tydligt på eftersläpning och har inte en chans.
Professon Thomas Siefer, universitetet i Hannover, konstaterade att marknadsandelen för frakt är mycket större än för passagerartrafiken, oavsett transportslag, ändå talar politikerna bara om persontrafiken.Järnvägen har en bit kvar för att bli konkurrenskraftig, det enda som är gemensamt i Europa är bredden mellan rälsen. Ger kanske svaret på många av våra problem kan jag tycka. Mats Nyblom, Hector Rail AB, var uppfriskande och talade om sådant som kunder, service, kvalitet och konkurrens. Kändes som om det kom lite överraskande för representanten från Deutsche Bahn. En annan med friska ögon var Ed Burkhardt från Rail World. De har jobbat i Estland en hel del och han har svårt det europeiska sättet att separera transportslagen, ineffektiviteten i hela systemet och bristen på förmåga att konkurrensutsätta och lyssna till marknaden. Han ville mena att när europeer skyller på infrastrukturproblem är det oftare ett management problem. Jag kan vara benägen att hålla med honom. Åtminstone i många fall.