Teknik som hot eller möjlighet

Jag har den senaste tiden läst en hel del om RFID tekniken. Läs mer på Wikipedia om detaljerna kring tekniken. Det som är ibland kallar smart card, eller chipinplantat, och som gör det möjligt med transponders vid trängselskattestationer eller broavgift vid Öresundsbron. Som några exempel. Det är också en sedan flera år mycket använd metod inom boskapsbranschen för att hålla reda på kreatur. Kanada och USA har kommit långt här. Vi har också sett användningen inom spedition, de flesta pallar och containers idag är försedda med RFID tags som kan berätta allt om var de kommer ifrån, vart de är på väg och hur vägen har gått. Samtidigt hålla koll på vad som finns i godset. Nu talas om inplantat och annat för att hålla ordning på oss människor. Det går att både läsa av våra rörelser, men också lyssna av och följa varje steg vi tar. En del talar om fördelen av att kunna samla patientuppgifter i smart cards som kan användas över hela jorden, i ett framtida mycket rörligare samhälle. Andra talar om integritetsproblem och risken för övergrepp mot individer med en kontroll apparat som gamla diktatorer bara kunde drömma om. Vi har nu tekniken för både Farenheit 312 eller Callocain världarna. Då, när det skrevs var det riktigt science fiction. Eftersom jag läste dem som politiskt medveten tonåring, tyckte jag, får det mig att inse att jag nog borde engagera mig mer i dagens science fiction, för att kunna förbereda mig för framtiden, som en idag politiskt aktiv person. Det finns antagligen inga gränser för vad vi kan göra. Frågan är bara hur vi kan begränsa det onda som samtidigt föds.