Svensk vård som exportindustri

var temat för gårdagens konferens i regi av Entreprenörskapsforum, Almega, SKL, Tillväxtverket, Vinnova, Dagens Medicin bland andra. Johanna Essemyr från Tillväxtverket visade hur exportsektorn ser ut i allmänhet i Sverige och dess utveckling. Det präglas av lägre kostnader men mindre handel över gränsen. Brist på nya marknader och nya branscher. Det fylls inte på. Speciellt inom sjukvård och omsorg finns både stor efterfrågan men svårt att utveckla företag och export utan skyltfönster hemma. Först måste ett företag ha sin hemmamarknad innan det går att gå på export. Det var en fråga som nästan alla talare under dagen återkom till.

Anna Sandström från Vinnova beskrev medicinteknikindustrin i Sverige. Den har totalt ca 41600 anställda i 827 företag. De tio bästa i Sverige har haft en tillväxt på 10% per år under de senaste åren. Men, det är ett stort gap mellan de ”gamla” stora, såsom Gambro, Astra Tech etc. och de små nya som inte alls ibland har ens en produkt på marknaden.

Karin Lind Mörnesten från Swecare pekade på handelsstatistiken som leder oss ofta fel eftersom den baserar sig på gamla mönster och branscher. Det riskerar att vi undervärderar tjänsteinnehållet i exporten som sker. Hälso och sjukvården är den snabbast växande branschen i världen och beräknas ha ett sammanlagt värde på USD 200 mdr. Sverige har det tätaste Life Science klustret per capita i världen. Alltså vi har en rejäl styrkeposition trots vår storlek.

Gunnar Eliasson satte fingret på problemet när han kommenterade Bo Carlssons beskrivning av Cleveland Clinic. Vem är kund? Hur ser produkten ut? Det är alltså patientens bristande makt som skapar problem samt fokus på procedurer och produktion istället för resultat. Gunnar Eliasson menade att en avreglering är nödvändig. (utanför detta ämne kan jag varmt rekommendera hans bok The Birth, the Life and the Death of Firms, Ratio)

Per Båtelsson talade om styrkan i skandinavien vad gäller Clean, Safe and Efficient. Eva Hellberg sa att det krävdes tydliga kvalitetssystem och certifieringssystem på nationell basis.

Konferensen besöktes av två ministrar, Ewa Björling och Göran Hägglund. De gjorde bägge tydliga och bra dragningar och svarade på frågor. Även om det självklart var lite mer försiktigt från Hägglund. Han har ju mest att leverera på detta område. Han är också medveten om hur komplicerat det är.

Själv nämnde jag under mitt avsnitt en del av de saker som vi gör i Skåne. Det är allt från Medicon Valley, Entreprenörskapsfonden, Umas samverkan med Global Health Partner, Ambassadörsprogrammet, översyn av innovationssystemet till ESS och Vetenskapskorridoren. För att inte glömma det projekt vi driver tillsammans med Svenskt Näringsliv och Företagarna kring LOV. Samtidigt kan vi göra mycket mer. Det kan handla om strategiska innovationsupphandlingar. Att också göra näringslivspolitiska konsekvensanalyser när vi gör upphandlingar inom sjukvården. Utvecklingen och fortsättningen av Hälsovalet. Den typen av patientvalssystem skapar sund konkurrens i branschen och lägger makten där den ska ligga; hos patienten. Skall den offentliga vården överleva måste vi också göda det privata näringslivet på ett sunt sätt som skapar nya skatteresurser för att kunna bibehålla den solidariska finansieringen som vi har idag. Det handlar också om att uppehålla kvalitet och produktutveckling. Det är även en rekryteringsfråga. Vem vill jobba i en sektor som inte är högkompetent och utvecklande? Vi måste alla inom offentlig sektor börja tänka tillväxt.