Skatter!

Idag inleddes en stor internationell skattekonferens i Svenskt Näringslivs regi i Stockholm. Från publiken kunde avnjutas en rad talare som bara och endast talade skatter. Kändes skönt att återigen fördjupa mig i det kanske viktigaste ämnet för någon som är intresserad av politik och samhällsutveckling. Temat för konferensen, som både idag och imorgon, är European Tax Systems Coordinated for Growth? En ganska aktuell fråga i dessa tider när inte bara näringsliv och företag är konkurrensutsatta utan även de offentliga systemen. De välfärdsssystem och arbetsmarknadsregler som vi ofta vill försvara är utsatta för starkt förändringstryck. Det kommer både från insidan och omvärlden. Här blir också vår politiska organisation ifrågasatt och utsatt för samma konkurrens.

Dagen inleddes av Laszlo Kovacs, Kommissionär för skatt och tull. Några tänkvärda kommentarer som plockades upp under diskussionen;
Det finns en inbyggd konflikt mellan skattekompetensen hos de nationella parlamenten och EUs kompetens kring den inre marknaden som måste hanteras. Var finns kopplingen emellan? Moms frågan går just nu i fel riktning inom EU. Istället för samma momssats i hela EU så differentieras den mer och mer både inom medlemsstaterna och mellan dem. Det krävs en flatrate reform för att få den inre marknaden att fungera. Det var ganska stora skattesänkningar under 2007 i många av EUs medlemsstater. Frågan är hur det har påverkat den nu pågående finanskrisen.

OECD länderna når snart en belåning som är 100% av BNP. Detta är den historiskt högsta skuldsättning som vi vet i västvärlden. Vad det leder till är det inte många som kan svara på. Att det ställer krav på våra nationella skattesystem och förmågan för nationerna att hitta intäkter hos mer och mer rörliga skatteobjekt är kanske ingen nyhet. Däremot hur systemen ska utvecklas och eventuell harmonisering inom EU mot behovet av egna lösningar skall hanteras är kanske mer okänt. Regeringarna vill inte gärna släppa ifrån sig sitt sista och starkaste maktvapen, skatterna, helt utan strid. Frågan är bara om inte den inre marknaden kräver vissa eftergifter om vi ska klara den globala konkurrensen. Den som lever får se.