Sjukvård som bransch

Det har varit en hektisk vecka med många intressanta möten och seminarier. Mycket IT i vården och där tillhörande ingredienser. Det som oftast saknas när frågan om IT i vården kommer upp är en analys av vad som egentligen efterfrågas. Frågorna är ofta felställda. Och mest skyldiga till detta är beslutsfattarna.

Sjukvård är en industri precis som alla andra. Samma industritänk som används av Ericsson och Electrolux eller IKEA måste användas inom sjukvården. Några smärre justeringar för vårdens egna villkor där det är mindre av rena massprodukter och mer av service i varje leverans. Om vi nu gör jämförelsen med till exempel Ericsson. Kundperspektivet är precis detsamma. Sjukvården producerar inte en bypass eller höftledsproduktion, utan en möjlighet för människor att leva ett fortsatt normalt och förhållandevis friskt liv. Vårdcentralen är inte ett måste som skall hålla öppet några timmar varje dag och innehålla en viss nivå av kompetens, utan entrén för kunden där behov och önskningar skall fångas upp så snabbt som möjligt för att kunna slussa patienten vidare för relevant och exakt hjälp. Egentligen den fasad som medborgaren kan uppfatta för att känna den trygghet som sjukvården skall ge. Vårdcentralen är eller skall vara det första kunden möter. Där sätts bilden av hur vi ser på kunden och vad vi vill leverera. Känns det idag som ett alltid lika bra första intryck?

Medborgare och patienter är sjukvårdens externa kunder, medan vårdens olika delar och kompetenser är dess interna kunder. Det är inte system som skall byggas om eller nya stora reformer som krävs, det handlar om attityder och synsätt på uppdraget. Det saknas idag en respekt för professionaliteten inom sjukvården. Därför är det också oftast en felvänd kompetens. Ju längre ner i organisationen, desto högre kompetens. En ganska naturlig följd av det synsätt som finns idag och med den produktionsfixering som råder. IT i vården är ett bra exempel på funktioner som aldrig kommer att fungera så länge denna produktionsfixering får råda.

Ta som exempel detta ”problem” med att tillåta överföring av patientinformation som har brytt många hjärnor inom vårdsektorn i många år. Efter mycket bryderi så ropades det på lagändring vilket nu verkar vara det som kommer. Hade alla inblandade haft ett kundperspektiv på detta hade respekten för patienten varit så stor att vi istället hade tittat på att helt enkelt fråga varje enskild patient om lov. Nu hoppar vi över patienten och frågar riksdagen istället. Ganska symptomatiskt skulle jag vilja säga. Vilken patient hade i en stund av behov av sjukvården sagt nej? De är nog ganska lätt räknade. Däremot visar det tydligt att det är inga lagar och paragrafer, eller teknik som hindrar oss att använda IT på ett smartare sätt inom svensk sjukvård utan en brist på kundattityd inför medborgare och patienter. Det är också viktigt att komma ihåg att kunden består av två delar, både medborgare och patient. På grund av uppdragets art så är ju alla medborgare potentiella kunder och måste behandlas därefter. Sedan finns det ett antal som redan är patienter och skall möta respekt och få snabb och kvalitativ leverans.

Lyckas sjukvården förstå vad den egentligen producerar och levererar, hälsa eller ett bättre liv eller trygghet eller hur det nu skall formuleras så finns också redan alla delar som krävs för att höja både servicenivån, kvaliteten och produktiviteten. Då går det ganska enkelt att göra väldigt mycket mer för samma pengar, till högre nytta för patienterna och större arbetsglädje för personalen. Fortsätter vi att fokusera på att producera hjärtoperationer, höftleder och cancerbehandling så spelar det ingen roll hur mycket pengar vi avsätter till vården, det blir inte några bättre resultat för någon.