Sd:s motion kring

mångkulturellt bokslut har just debatterats och dessutom röstats ned med 139 mot 10 röster. Det blev en ganska obehaglig debatt. Björn Söder (sd) vill hela tiden skapa en känsla av otrygghet och att medborgarna skulle vara lurade av något osäkert system som undanhåller ”sanningen”. All den statistik som de efterfrågar finns i offentliga handlingar och statistik redan. Vill de sammanställa den eller läsa den kan de ju göra det redan idag. Men, det handlar om så mycket mer. Själva att-satsen, som ju är det vi tar ställning till, ville att Region Skåne årligen ska upprätta mångkulturellt bokslut, där invandrings- och integrationspolitikens konsekvenser för regionens ekonomi, verksamhet och trygghet belyses.

Det vore intressant att göra egentligen, även om svaret blir helt annorlunda än det som sd förävntar sig. Den viktiga frågan är vad det har kostat nationen i utebliven tillväxt under de senaste årens misslyckade flyktingpolitik där vi skapat ett utanförskap som är stort. Dessa människor har av svenskar blivit internerade i flyktingbostäder och utan vettiga möjligheter eller rättigheter att ta sig in i det svenska samhället. De har inte fått söka jobb, de har inte fått besked om om de ska få stanna eller ej förrän efter många år. Det har i många fall varit en på gränsen till omänsklig behandling av människor som oftast har varit i nöd och på flykt. Det har inte heller funnits någon invandringsmöjlighet av ekonomiska skäl. Mycket på grund av fackföreningarnas behov att ”skydda” svenska arbetsmarknad. En politik som ligger mer i linje med sd än något annat. Sverige reste sig ur total fattigdom i mitten av artonhundratalet genom att inför fri invandring och frihandel i ekonomin. Det var också tullfrihet och det diskuterades en valutaunion i Norden. Detta ledde till att landets medborgare kunde arbeta sig från att vara ett av de fattigaste länderna i världen till att hundra år senare, 1970, vara ett av världens rikaste. Det tog tid, det krävde många människors hårda arbete och mångas vågade satsningar och tro på framtiden. Det lyckades på grund av att många tog chansen och kom hit med sin kunskap och sina pengar. De kom också med sina bara händer och hjälpte till att skapa välstånd och välfärd. Precis som tidigare och senare. Vi hade aldrig klarat efterkrigshögkonjunkturen utan alla de invandrare som kom för att arbeta hos oss. Det som sedan satte stopp för framgångskonceptet var att protektionisterna och tillväxtfienderna vann majoritet i politiken och började reglera och styra runt i invandringsfrågorna. Dessa krafter har funnits ibland oss under en längre tid nu, nästan trettio år snart, och det är det som sd försöker förlänga och förstärka. Det vore förödande om vi framgent skall vara ett land av tillväxt och välstånd. Vi har som ett litet exportberoende land allt att vinna på öppenhet och invandring. Vi måste försvara frihandel och rörlighet för att överhuvudtaget kunna överleva. Där ligger utmaningen och därför är resonmanget så fel som kommer från sd. De hotar faktiskt välfärden med sin politik.