Regionernas tillstånd

ITPS avhöll sin årliga konferens samt presentation av årsrapporten Regionernas tillstånd i Åre 6-7 februari. Jag var inbjuden att hålla seminarium tillsammans med Jan Åke Björklund om framtidens regioner, i SKL:s regi. Konferensen är en samproduktion mellan ITPS, Glesbygdsverket, Nutek och SKL.

Statssekreterare Jöran Hägglund hade blivit hastigt sjuk och sakkunnig Linda Ylivainio hoppade in som inledningstalare. Det gjorde hon mycket bra och kompetent. Dessutom med en stor skopa humor och distans vid Sandro Scoccos utfrågning. Han däremot var pinsam i med sitt eviga tjat om hur ”duktig Linda varit trots det korta varslet” och med nästan större och större förvåning i rösten berömmande hennes insats. Han lyckades verkligen få det att låta som om detta var ett under, att Linda gjort en bra insats. Jag brukar inte vara känslig på den typen av plumpheter, men Sandro hade aldrig använt den rösten och de orden om Linda varit en man. Det är ett som är säkert.

Tillståndet för regionerna visar att urbaniseringen fortsätter och storstadsregionerna står för tillväxten i landet. Det gäller framförallt ekonomi, men också befolkning och sysselsättning. Här har även Malmöregionen närmat sig rikssnittet och haft en mycket hög tillväxt de senaste åren. Samtidigt är det några mycket små kommuner som sticker ut i tillväxtligan. Det är Strömstad, Vetlanda och Dorotea. Intressant! Det visar också att det handlar kanske mer om ledarskap, skicklighet och liten portion tur för att lyckas och inte geografi, folkmängd och statsstöd som vissa delar av Sverige påstår. Om det var fallet skulle ju både delar av landet samt delar av världen vara dömda att misslyckas oavsett vad. Och så är det ju inte.

Klimatet var i fokus även på denna konferens. ITPS egen rapport visar att storstadsregionerna är både klimatbovar och klimathjältar. Inte förvånande kanske. Med ökat välstånd och fler människor ökar konsumtionen, samtidigt bidrar det ökade välståndet till att kunna göra smartare val och använda bättre teknik. En sak är säker, låg eller ingen tillväxt ger inte någon bra miljö eller några smarta klimatsvar. Vi har sedan flera hundra år sakta men säkert byggt upp vårt välstånd i västvärlden och därmed sakta men säkert löst de kritiska problem som mänskligheten haft. Det har handlat om allt från smuts och sjukdom till jämlikhet och frihet. Varje nytt tekniskt genombrott och varje ny insikt minskar fattigdomen, ökar möjligheten för varje individ på jorden att kunna få leva sina liv i välstånd och frihet. Aldrig har så få svultit på jorden som idag. Detta försvarar inte det elände som fortfarande finns. Men det ger en fingervisning om vad som hjälper och vad som definitivt inte hjälper. Att fundera kring hur vi ska finna lösningarna till de miljöproblem som vi nu börjar bli medvetna om är parallellt. Det är samma svar på var lösningarna kommer ifrån som hur vi kom underfund med att det fanns ett problem. Det handlar om att skapa tillräckligt med värden så att vi har råd att forska och utveckla. Sluta leva är inte svaret.