Nordiska Ministerrådets session

i Helsingfors hann jag bara med starten på. Frågorna kring gränshinder och samordningsministrarna samt utrikesministrarnas rapport inför Nordiska Rådets församling. Mötet gick av stapeln i den finska Riksdagens imponerande plenisal. För de som vill följa huvudpunkterna från dagarna är länken här. Det fanns i luften solidaritet med Island och deras kris, även om förklaringarna var lite olika beroende på världssyn. Det var några talare som skyllde hela finanskrisen på bristen på statliga regleringar. När anledningen ju är just felaktiga statliga regleringar och styrning. Plus i Island även en tendens mot vänskapskorruption och problem med ett litet land. De kunde ha lyckats, men borde ha gjort som Singapore eller Luxembourg när det gäller ekonomisk styrning och reglering. (Lägger inga andra demokratiska värderingar i detta, med tanke på Singapore) Kanske svårt med den geografiska placeringen, men heller inte omöjligt om det bara vore tillräckligt ekonomiskt intressant. Med tanke på rollen utanför EU skulle det kanske till och med vara bra. Vi hade behövt ett ekonomiskt frirum i Norden. Hade inte skadat den nordiska saken. I dessa kristider vaknar tyvärr regleringsivrarna och protektionisterna….

Vi hade även gränshinderforum under måndag förmiddag. Gruppen har rapporterat sex lösta hinder och vi kunde konstatera att vi har mycket kvar att göra. Samtidigt, som ordförande Ole Norrback mycket tydligt sa i debatten, vi kan endast peka på problemen och eventuella lösningar, men sedan måste regeringarna och parlamentarikerna göra jobbet. De äger frågorna.