Ledarskap är alltid viktigare än matriserna

Det spelar ingen roll hur väl vi än planerar organisationer och gör fina matriser och skapar tydliga strukturer på papperet så länge det saknas bra personer och ett tydligt ledarskap. Vi ser bevisen för detta nästan varje dag i både offentliga och privata verksamheter. Trots det är ofta politiker väldigt övertygade om att är bara matrisen snygg så blir det genast goda resultat av en organisation. En alltför tydlig bild av detta utgör just nu EU. Det var länge sedan som unionen samtidigt leddes av så många svaga regeringar samtidigt och med en så pass stor avsaknad av ledarskap som under de senaste åren. Ingen vill stiga fram, ingen vill peka ut vägen framåt. Alla sitter och avvaktar eller ägnar sig åt annat. Den svenska regeringen är nästan bäst i klassen på att inte överhuvudtaget ägna ett ord om vad de gör eller inte gör på ministerråden. Även om tolkningen av det antagligen handlar mer om stödpartierna än om vad Göran Persson egentligen vill göra. Men det är inte bra att så många beslut tas som faktiskt påverkar oss alla, utan någon som helst svensk debatt eller information. Borgerligheten är inte mycket bättre. Fokus är helt på interna frågor. Det är nästan som om vi just nu endast gick till kommunalval när jag läser vad som debatteras eller frågas om i media. Det är inte enkelt för svenskarna att varken bli bättre informerade eller påverka EU med sådana företrädare. Det blir också en skärm för svenska politiker att dölja sig bakom. Nej, det kan inte vi hjälpa, det har EU bestämt. Precis som om vi vore som Norge, inte beslutande medlemmar. Det enda som hjälper mot detta kortsiktigt är att reformera riksdagsarbetet, skapa ett beredningstvång för regeringen och minska antalet ledamöter av både riksdag och regering. Vad har nu antalet med detta att göra? Jo, en svar på det svenska problemet är vår kvantitativa tolkning av demokratin. Det har minskat kvaliteten avsevärt på alla politiska nivåer. Även regionen.