igår var det fullmäktige

sammanträde i Kristianstad. Ett ganska kort möte som slutade redan 15.00. Två interpellationer var ställda till undertecknad. En från Vilmer Andersen (v) och en från Uno Aldegren (s). Unos bordlades eftersom han inte var på plats utan hemma och sjuk. Vilmer Andersen ställde frågan kring evenemangsstrategin för Region Skåne.

Femklövern hade information kring förnyelsearbetet om sjukvården som pågår. Det blev ett ganska långt möte kring både bakgrund, analys, slutsatser och beskrivning av den projektgrupp som är tillsatt och leds av Rudin. Vad som än blir eller borde bli så är rapporten kring nuläget en svidande kritik mot de ledningar som suttit de senaste tio åren. Det är stora brister som blottläggs i både styrning och uppföljning. Det är också en ren ledningsfråga. Bristen på ledarskap är påfallande. Och vi talar om högsta ledningen. Inte några klinikchefer eller vårdcentralschefer. Knappast sjukhuschefer heller. Nej, problemet sitter på en helt annan höjd. Tillsammans med en politisk ledning har det lett till rena fördärvet. Därför är kanske inte svaret att reformera utifrån just denna ledning. Detta är inga enkla frågor och de flesta svenska landsting sliter med exakt likadana problem. Sjukvårdsmanagement lyser med sin frånvaro i detta land.