Idag infaller första advent

och kyrkoårets början. Detta skall vara förberedelsetiden för kristna att fira minnet av Jesu ankomst till världen. De äldsta bevisen för detta firande går tillbaka till 500-talet. Då utmärktes det av botövningar och fasta, och inga bröllop fick hållas. Bilder i kyrkorna beslöjades och altare kläddes med sorgens färg, violett. Flera av dessa bruk används fortfarande i den katolska kyrkan. Ända fram till 1700-talet fick inte orgel spelas under gudstjänsten vid denna tid. Vår adventstid sträcker sig fyra veckor, lika som den katolska kyrkan, medan den ortodoxa firar advent under sex veckor. Dagens evangelium i den svenska gudstjänsten är vald med avseende på adventets betydelse och handlar om Kristi ankomst såsom konung och stiftare av Guds rike på jorden. Kyrkorna brukar idag vara som mest besökta av alla söndagar på året idag. Om det är budskapet som lockar eller endast kontakten med kulturarvet är nog svårt av avgöra. Dagens besökare knyter ändå ihop bandet som går 2000 år tillbaka och har varit tradition för denna trakt som vi bebor. Det är del av en lära och syn som delas av många och tryggheten i detta arv borde skapa större tolerans för andra än tvärtom. Därför är det nog bra att denna första söndag i kyrkoåret är en mer och mer välbesökt dag i kyrkorna. Då uppfattas kanske det kristna budskapet om att ’inte göra mot andra vad du inte önskar andra göre mot dig’ av fler.