Gränshinder och nordisk session

Gränshinderforum hade möte idag i samband med Nordiska Rådets session i Stockholm. Förra året var vi också med, den gången i Helsingfors. Det var tjugofem punkter på dagordningen och varje fråga gicks igenom noga. Några huvudsaker som fanns med var frågan om att hitta en metod för hantering av medborgare som hamnar mellan stolarna på olika system när de jobbar i ett land och bor i ett annat. Vi har valt att kalla det generalklausul men inser att det hindrar en lösning eftersom det uttrycket redan betyder andra saker för mottagarna av våra förslag. Däremot skall vi arbeta vidare med frågan. Bland andra saker var ”arbete i två länder” uppe samt problemen för permitterade svenskar som arbetat i Norge. Vi diskuterade också validering av elmontörer, byggbranschen, skolgång i arbetsland och pensionssystemen. Eller rättare sagt bristen på transparens i pensionssystemen när du väljer att arbeta i mer än ett land under din karriär.

Sedan vidare till Nordiska Rådets klimatkonferens på Kulturhuset ”Vägen framåt – konkreta åtgärder för att motverka klimatförändringen”. Så konkret vet jag inte om det var men några korn kom med. Även om jag funderade en stund över miljöministerns konstaterande att Sverige har en helt koldioxidfri elproduktion eftersom vi satsat på kärnkraft och vattenkraft. Varför då blanda bort detta utmärkta upplägg med denna ineffektiva och dyra vindkraft som lanseras stort av regeringen. Den stör kulturlandskapet och kostar pengar. En krona in och sjuttio öre ut. Det hade inte funnits ett enda verk idag om det inte subventionerades så grovt att ingen annan energiproduktion någonsin kommer i närheten. Gränsar till lurendrejeri. Dessutom skadligt för Skåne som sakta förändras till en industriby istället för det jordbruks- och stadslandskap som historiskt har präglat landskapet. Vem vill bo på en industritomt?
Johnny Åkerholm från NIB talade om att investeringarna i förnyelsebar energiproduktion har minskat i Norden med 40% under 2008 och är fortfarande fallande. Mot bakgrund av finanskris och lågkonjunktur vill alla minska sina risker och går inte in i okända projekt. Han tyckte att satsningar och eventuella regleringar skulle riktas mot utsläppen och inte mot specifik produktionssätt eller teknik. Kan dela den uppfattningen, vi vet ju faktiskt inte var lösningarna finns. Däremot vet vi vad som behöver minska vad gäller utsläpp. Vanlig orsak och verkan. Björn Stigson från WBC var ganska intressant. Han pekade på den ökade befolkningen i utvecklingsländerna, 3 mdr fler till 2030 samt urbaniseringen som skulle sätta press på behovet av investeringar i infrastruktur och annat i dessa länder. Idag har EU 45% marknadsandel i gröna jobb. En marknad som både Kina och USA har bestämt att ta ledningen i. Japan är också hyggligt starka idag. Men, nu har tävlingen börjat om vem som ska leda imorgon. Kjell H Bendiksen, IFE, pekade på hur Norden tillsammans kan ta en position. Det handlar om att satsa på ”feed it tariffs”, ”grid access” and fler distributionskablar till kontinenten. Själv la jag till ESS och Max IV som starka anledningar. Samt gamla ledsystem till Barsebäck som kan användas som en testbed samt kopplas vidare över sundet och ned mot övriga Europa. Vi kan också förstärka och öka kapaciteten på Polen kabeln. Här finns en del att göra för att göra hela Norden till en forskningshub för energi. Vi har dessutom en lång tradition framför allt i Sverige.