Globalisering och arbetsmarknad

var ett tema för Globaliseringsrådets konferens under tisdagen. Vinkel var en jämförelse mellan dansk och svensk arbetsmarknad och vissa referenser till det s.k. danska systemet med Flexicurity. Tyvärr tog arrangörerna luften ur mig redan vid presentationen. På podiet radades upp sju medelålders vita män i mörka kostymer. Alldeles utmärkta personer iofs men det kändes varken modernt, nordiskt eller bra. Kanske en förklaring till varför bägge länderna har samma problem med många människor i utanförskap och svårigheter att integrera nya medborgare på arbetsmarknaden. Det visade kanske våra gemensamma problem med attityder och förmåga att se till kompetens och människa och inte bara rekrytera mig själv. På detta område är danskar och svenskar lika dåliga.

ja, sedan fortsatte representanterna för Svenskt Näringsliv, Dansk Industri, danska Metall och svenska IF Metall att diskutera skillnader och förklaringar till varför arbetsmarknaden för övrigt fungerar bättre i Danmark än i Sverige. Inte mycket nytt för oss som bor i Öresund. Utom kanske att de svenska arbetsmarknadsparterna öppnade för en annan attityd till att både hålla politiken utanför samt ta ett större ansvar för arbetsmarknadens villkor, rekryteringsfrågor och utbildningsfrågor. Det är en stor skillnad mellan Danmark och Sverige. Danskarna har en helt annan tradition att engagera sig i utbildningsfrågor och hur arbetskraftsutbudet ser ut. En fråga som är mycket aktuell i Öresund eftersom vi gemensamt kan lösa framtidens problem med arbetskraften genom samverkan. Integration av arbetsmarknaden och våra ekonomier är svaret.