Onsdagen hos AMS

i Stockholm och en träff med Kenneth Herder som är nybliven direktör för område Syd inom Arbetsmarknadsstyrelsen vilket inbegriper Småland, Blekinge och Skåne. Det var ett möte initierat av arbetsgruppen för arbetsmarknadsfrågor inom Regionala Tillväxtnämnden. Gruppen leds av Zanna Mårtensson (m) och både hon samt en ansvarig tjänsteman var med. Det blev en intressant diskussion där vi fick en introduktion till den nya myndighetens tankar och organisation samt vi fick möjlighet att närmare presentera våra tankar kring de delar av arbetsmarknadspolitiken som har en direkt koppling till regional utveckling. Vi fick också tillfälle att räta ut några missförstånd kring de utspel Region Skåne har gjort på detta område och som bevisligen tolkats helt fel. I vanlig ordning! Vi har tydligt sett från vårt regionala perspektiv och med ansvar för de regionala utvecklingsfrågorna samt tillväxtprogrammet hur de långsiktiga arbetsmarknadsfrågorna hela tiden är en viktig del. Vi har gjort framskrivningar av sysselsättningen för perioden 2007 till 2020 och kan se en viss problematik med arbetskraftsförsörjningen i Öresund även om vi räknar med mycket låga tillväxttal. Utmaningen är större för Själland än för Skåne, men blir i praktiken ett gemensamt problem. De möjligheter som står till buds är en ökad invandring, ökad andel av befolkningen i arbete (där Skåne fortfarande ligger under rikssnittet), ökad arbetsproduktivitet och bättre matchning av kompetens i regionen. Mot den bakgrunden känns det viktigt att vi har en väl fungerande samverkan med AMS för att kunna hjälpas åt att lösa problemen.

Därefter var det full språng till Riksdagen och möte med Skånebänkens ledamöter från alla partier. Vi hade information från Region Skåne under en lunchträff och avverkade i snabb takt infrastruktur, skatteavtalet samt kulturfrågorna. Det är positivt att se hur väl de skånska riksdagsledamöterna möter upp vid dessa träffar. Vi har alla ett behov av att bli bättre på överföring av information.

Dagen avslutades med mitt sista sammanträde på Naturhistoriska Riksmuséet. Efter sex år i styrelsen så avslutas mandatet den sista december. Det har varit både en turbulent, spännande och stimulerande tid på en av våra mest spännande forskningsinstitutioner. Det som den stora byggnaden i Frescati döljer är bland det mest otroliga och utvecklande vad gäller både grund- och tillämpad forskning. Tillsammans med detta en bred utställningsverksamhet och många fantastiskt duktiga och lojala medarbetare. Dessa mossor och lavar, som jag ibland lite skämtsamt kallar samlingarna, fast det bara är en liten del, rymmer så mycket spänning och så många både frågor och svar, att det har krävt sina sex år för att börja inse bredden och greppa verksamheten. Nu kommer det inte att finnas någon styrelse på muséet i fortsättningen har den borgerliga regeringen beslutat. Det tycker jag är helt fel och kommer inte att vara nyttigt för verksamheten. Det säger jag inte för att jag själv måste sluta, det hade jag fått göra ändå efter så många år. Nej, det handlar om vikten av både insyn, bollplank, maktdelning och kontaktyta med det övriga samhället för en så pass stor, komplicerad och värdefull musée- och forskningsinstitution. Det är inte nyttigt att den ska ledas av endast en person. Bärande allt ansvar. Vi hade aldrig gjort så med ett universitet eller med ett forskningsinstitut. Skandal!