Framtidens säkerhetspolitiska utmaningar

Dagens SvD var full av givande artiklar, som vanligt, men några kändes mer brännande aktuella än andra. Bland annat pekar Rolf Gustavsson in sin krönika på en av de mest aktuella och minst diskuterade frågor som berör EU:s framtida säkerhets- och försvarspolitik; energipolitiken. De flest av EU:s regeringar har idag en underlig, eller helt frånvarande energipolitik. Ingen vill diskutera frågan vid ett gemensamt bord. Alla behandlar frågan som om det inte spelar så stor roll, det löser sig och vi kommer alltid att klara oss. Vi blir mer och mer beroende av länder som inte känns helt stabila och som är högoddsare på att vilja utnyttja den maktpositionen någon gång i framtiden. Vår egen svenska regering Persson förhåller sig till frågan som om han inte förstod något (vilken han självklart egentligen gör) och driver oss in i ett beroende av kol. Vem vill få tillbaka koleldningen? Det är den enda energikällan som det statliga bolaget Vattenfall har säkrat. De gör det också med Perssons vetskap och godkännande. Strategiskt antagligen, men för vilken framtid och med vilket scenario i kikaren? Det kan knappast vara det gröna uthålliga Sverige som Persson annars talar om. Brunkol ger inte grönt nedfall, endast svart. Liksom min syn på vår framtid om vi inte snart får ett annat ledarskap inte bara i Sverige utan också i större delar av hela EU.