Framförhållning och omvärldsanalys

Det känns konstigt att det verkar som om ansvariga politiker och näringslivsföreträdare hade var mer moderna och hade bättre framförhållning i slutet av artonhundratalet än idag. Då hade vi genomgått en stor strukturomvandling genom en förflyttning från jordbruk till industri. Människor flyttade från landet till städerna, investeringar flyttade från landet till städerna. Rörelsen var stor och omvälvande för de som befann sig i det gamla inför det nya och okända. Parallellen med idag och den stora maktförskjutning som vi upplever från Europa till Asien, jobb som flyttar, investeringar som flyttar, är slående. Då, i mitten och slutet av förrförra seklet, fanns det många som ändå insåg vad som krävdes och föreslog förändringar som gjorde att vi överlevde och dessutom började en framgångssaga som är imponerande. Samtidigt fanns det även då bakåtsträvare och protektionister, de fick tack och lov inget utrymme. Idag verkar framåtsträvarna vara i klar minoritet, så få att de inte hörs. Istället är det höga röster från protektionister som verkar hålla i agendan. Det är demonstrationer från krafter som inte kommer att lösa några problem utan endast vill leva kvar i det förgångna, eller egentligen endast vandalisera. Nostalgi kan vara skönt i det privata och civila livet, för en stund. Men det är förödande för ett helt samhälle och ännu värre för en hel världsdel. Europa har inte råd att lyssna på dessa bakåtsträvare längre. Det känns konstigt att de som bestämde under förrförra seklet var modernare än vad ledande politiker är idag.