Forskningspolitik är inte enkelt

Det har varit flera dagar med inslag av forskningspolitik. Först var det Region Skåne med nya SMRP projekt och senast idag Sydsam med en diskussion på samma tema. Sydsams styrelse har nämligen tillsatt en referensgrupp internt för forskningsfrågor. Även där har frågan kring SMRP, dvs Societally Motivated Research Platforms, ett sätt att försöka koppla ihop resultaten av forskningen och politiken, samt koppla ihop den samhällsvetenskapliga forskningen med naturvetenskapen. Det handlar om samhällskopplad forskning, och det kan vi direkt se är ganska mycket. Därför är de områden som just nu diskuteras framförallt den åldrande befolkningen i Europa, integration/migration, samt hållbar utveckling och breda miljöperspektiv. Det största problemet är nog egentligen bristen på nyfikenhet från alltför många av dagens politiker att söka de svar som forskningen försöker ge. Det är ett avsevärt smalare beslutsunderlag idag i många politiska forum, än tidigare och detta in en tid när svaren är avsevärt många fler och vår möjlighet att ta reda på dem mycket större och enklare. Med internet finns egentligen inga hinder att alltid vara uppdaterad. Jag vet två pågående projekt som har som sina enda syften att sprida kunskap och vetskap och försöka få kontakt med politiken. Det är inte enkelt, målgruppen är inte lätt att fånga. De jag tänker på är Europaperspektiv och forskningskonferensen i Mölle. Professor Lars Oxelheim i Lund kämpar varje år med att få den svenska politiska eliten med att vilja ta del av rönen och delta i diskussioner och seminarier. Det är inte alltid enkelt har jag förstått. Därför kan kanske en satsning på SMRP vara smart. Bara det inte splittrar forskningsresurser, som redan är alltför njugga.