Femårsdagen av 9/11

Det är nu fem års sedan som två flygplan flög in i World Trade Center i New York. Ett plan kraschade in i Pentagon. Ett fjärde plan skulle kraschlanda i Vita Huset men ett antal passagerare samt personal ombord övervann terroristerna och planet kraschade på en mindre riskfylld plats än centralt i Washington. Ingen överlevde vid någon av krascherna. Ungefär 3000 människor satte livet till i New York.

Jag minns själv dagen när dessa händelser rullades ut på TV skärmarna och i nyheterna. Det var helt overkligt, som en riktigt dålig film. Men det var sant, alltför sant. Och det ändrade världen och allas vår syn på terrorism, islam, definitionen på hot, oavsett vilken sida vi är på eller vilken grundhållning vi har. Alla har påverkats, fastän på olika sätt.

Frågan är bara hur vi kan ta oss ur den nästan förlamande hållning som EU har intagit sedan dess när det gäller säkerhetspolitik, försvar och utrikespolitik. När USA taggade upp, intog försvarsställning och startade kriget mot terrorismen, saknades helt EU i denna bild. Storbritannien ställde sig på sin gamla allierades sida, men resten av EU splittrades i det gamla vanliga mönstret. Ett tu tre var vi tillbaka till trettio- och fyrtiotalet. Och inte mycket har hänt sedan dess. Det saknas helt en gemensam tydlig linje och strategi från Europa om hur vi skall förhålla oss till terrorismen. Istället har det smugits på förändringar i lagstiftning och rättssystemet som inte alls är analyserade. Ingen vet idag vad vår regering eller vår europeiska ledning egentligen vill göra eller har för planer för att säkra frihet och fred i framtiden. Sverige har på nästan alla punkter agerat på ett sätt som snarare verkar totalt förvirrande. Socialdemokraterna lägger ned försvaret till en gräns så vi inte ens kan leva upp till våra löften om fredsbevarande trupp. Samtidigt införs inskränkningar i lagstiftningen när det gäller skyddet av individernas integritet som är svåra att överblicka konsekvenserna av. Sedan får både polis och tull mindre resurser och neddragningar i både verksamhet och utbildning så att de knappt kan leva upp till sitt uppdrag. Det är både total solidaritet med Nato samtidigt som vi inte alls knappt vet vilka de är. Vi har en regering idag som inte vet varken ut eller in på det säkerhetspolitiska området. Det kan kanske knappast bli bättre när det egentligen är Vänsterpartiet och Miljöpartiet som bestämmer. Men det oroar mig för framtiden.

Vi har flera viktiga frågor som måste diskuteras och formeras. Det handlar om flyktingfrågan. Det som idag sker i Spanien med hundratals afrikanska flyktingar är inte endast en spansk fråga. Det är också en svensk fråga. I nyhetsinslagen i svensk Tv saknas helt en djupare analys varför detta sker just nu och varför människor kommer i så pass stora skaror.

Det handlar om Mellanöstern och den mycket låsta situation som alla har hamnat i. Det är en konflikt nära oss som också riskerar att påverka oss i vår nära vardag. En stor del av den olja som vi använder varje dag kommer från Persiska viken och genom det sund som kan helt blockeras om något går fel. Då har vi tomt på våra bensinstationer på några dagar. Hela den europeiska ekonomin kommer att gunga till och vi har inte mycket att falla tillbaka på. Sverige skickar en båt. Vårt engagemang och hela EU:s involvering är minimal och helt utan en strategi. Som vanligt blir det antagligen Nato som löser uppdraget. I praktiken.

De bakomliggande krafterna till Palestinakonflikten och den uppkomna situationen i Libanon vill vi knappt se eller tala om. Den svenska naiviteten är stor som vanligt och vi har svårt att förstå att vissa saker förändrar sig inte så mycket och det finns kopplingar emellan vissa aktörer. Sedan är inte heller alltid amerikanarna de bästa på att förstå sammanhangen heller. Det är därför som det hade varit positivt om engelsmän, fransmän och tyskar hade kunnat samverka bättre, de som har en mycket större insikt och kunskap kring hur det egentligen hänger ihop i Mellanöstern. Men, där finns mycket mer att göra och idag är ledarskapet i EU alltför svagt.

Terroristerna fortsätter under tiden att odla sina nya villiga offer för självmordsbombning. De gör det med cyniska och brutala metoder, så brutala att vi i västvärlden har svårt att ta dem till oss. Vår passivitet kan bli vårt fall.