Arbetstidsdirektivet

Detta kom idag på nyheterna:

”Jag är grymt besviken att vi inte kunde nå en
kompromiss. 20 av 25 länder ville nå en kompromiss, men fem
länder valde att ha en hård inställning”, sade
arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin vid en
presskonferens efter mötet.
Frankrike, Italien, Spanien, Grekland och Cypern krävde
att möjligheten togs bort, åtminstone om ett antal år, för
anställda att välja att kunna överskriva gränsen på högst 48
timmars arbetsvecka.
Storbritannien, understödd av Sverige, Danmark, Tyskland
och många nya EU-länder, ville att denna möjlighet till opt-
out skulle vara kvar.
En EG-dom 2002 slog fast att inaktiv jourtid ska
betraktas som arbetstid, och att den svenska lösningen med
kollektivavtal inte är förenlig med EU-direktivet.
Sverige hade hoppats att en ny uppgörelse skulle lösa de
problem som Sveriges anpassning till domen medför från
årsskiftet.

Eftersom jag var den första som reagerade på det jourdirektiv som Region Skåne försökte införa redan i år känns det märkligt att det inte ens verkar bli en tummetott av allt detta. Inom Region Skåne skall det strängare direktivet vad gäller jourtid ses som en rekommendation har vi äntligen kommit fram till. Det visade sig ju i vanlig ordning att de som behöver dessa regler har redan infört dem och övriga har ingen möjlighet eller anledning att införa dem. Sunt förnuft kan vara bra ibland:-)

Svaret på problemen inom EU kan kanske vara att detta är ingen fråga som skall centraliseras. Arbetstider, förutom vissa minimiregler, är kanske en utmärkt konkurrensfaktor mellan medlemsstaterna. Arbetsmarknadsregler är ett alldeles utmärkt konkurrensmedel. Eller är det det som gör att vi ska ha direktiv kanske? Konkurrens är bra, men inte här och nu, eller???