Gränser som skadar

Samhällets offentliga organisation består av olika förvaltningar och myndigheter. Dessa befinner sig både horisontellt  och vertikalt i vårt gemensamma system. Alla dessa institutioner bygger och håller upp välfärdssystem och samhällets infrastruktur. Oftast utgår vi ifrån att de ska finnas på plats och fungera. Ibland uppstår konfliktytor mellan de olika förvaltningarna och/eller nivåerna. Ett som har hamnat mer och mer i fokus är gränserna mellan Region Skåne som huvudman för sjukvården och kommunerna som huvudmän för hemsjukvården. Speciellt för de äldre och kroniskt sjuka har detta blivit mer och mer av ett problem. Det pågår och har pågått under ett antal år en dialog mellan Region Skåne och Kommunförbundet Skåne för att hitta en lösning och en överenskommelse som gör att medborgarna/patienterna inte kommer i kläm. I vardagen har tyvärr små saker och bråk om fakturor lett till att patienter blivit kvar på sjukhus i veckor eller hemmavid inte fått det material de behöver. Kan tyckas märkligt för en utanför systemet att detta överhuvudtaget kan ske. Kommunen och Region Skåne har samma uppdragsgivare, finansierade av samma skattebetalare och skall leva upp till samma krav utifrån lagstiftning.

Nu ser aldrig livet så enkelt ut som det kanske borde vara. På grund av motstridig lagstiftning, regler skapade i olika sammanhang, stuprörsseende hos förvaltningar och sist men inte minst den mänskliga faktorn, så hamnar ibland medborgarna mitt emellan stolarna. Den stora frågan är hur vi kan minimera detta. Den dialog som pågår just nu mellan Region Skåne och Kommunförbundet Skåne har på politisk nivå ingen annan ambition än att hitta lösningar. Samtidigt vet vi alla att det är svårt att känna till vad som händer vid alla de tusentals kontakter som sker varje dag i den skånska terrängen.

Det är också därför som Region Skåne också försöker hitta nya sätt. En diskussion är den som pågår mellan Ängelholms Sjukhus och Ängelholms kommun för att med Hälsostaden AB som facilitator hitta helt nya arbetssätt och organisationsformer som begränsar gränsproblem till ett minimum. Tanken är att med ett gemensamt forum samla de behov som framförallt våra äldre har. Oavsett om de bor på äldrehem eller fortfarande är hemma. Mål och syfte är tydligt formulerade nu skall vi hitta en form som bejakar arbetet och river gränserna.

Samma diskussion sker med Simrishamn och Ystad kommun kring den nya upphandlingen av Simrishamns sjukhus. Inom ramen för upphandlingen måste det ske en utveckling av uppdraget som i sin tur också hittar metoden hur vi ska riva gränserna för våra äldre.

Det måste vara allas vårt tydliga mål att inte antalet huvudmän ska skapa gränser och hinder för våra medborgare. Uppdraget är tydligt och det måste vara första prioritet att de som är i mest behov av hjälp och stöd också är det första vi ska lösa. Tyvärr finns tendenser till revirtänkande och prestige hos oss. Ingen kan svära sig fri. Men det måste vi bekämpa och komma ihåg vem som är uppdragsgivare och vad som är det viktigaste. Det finns de som inte tycket om att använda kund epitetet i offentliga sammanhang. Men till en viss del är kanske ändå det som det innebär att vara kund inte är helt fel om det kommer in som perspektiv i våra offentliga organisationer när vi ska leverera välfärdsuppdraget och serva våra medborgare.