Svartjobb

Idag publicerar Göteborgsposten en Sifo mätning de beställt angånde västsvenskarnas inställning till svartjobb. Och de har blivit mer positiva. Idag kan 37% av de tillfrågade acceptera anlitande av svart arbetskraft, mot 33% när frågan ställdes förra året. 33% kan tänka sig att själva jobba svart, mot 29% förra året. Dessa förändringar är på gränsen till statistiskt säkerställda, men visar på en intressant och oroande trend. Det mest dramatiska är skillnaden bland män mellan 30 och 49 år. Där kan 48% tänka sig att anlita svart arbetskraft och 55% att själva jobba svart. Förra året var siffrorna 36% och 44%. En ganska rejäl ökning och förändring. Detta är också den gruppen som är mitt i livet, förhoppningsvist jobbande och förväntas betala in de pengar som krävs för att hålla hela socialförsäkringssystemet igång. Bland motsvarande kvinnor har också inställningen blivit mer positiv, men från en något lägre nivå. Är det försörjningsplikten som tynger? Känner de kanske hur meningslöst det är att jobba heltid, med världens högsta skatter och sedan knappt ha råd att byta däck på bilen eller laga sina tänder? Detta är ingen utveckling i inställning som varken den borgerliga alliansen eller den socialdemokratiska regeringen skall blunda för.
Ur alliansens perspektiv är det förödande om stora grupper hittar sin mix av svarta och vita jobb och känner sig ganska nöjda med livet. Varför då byta regering och börja ändra i regler och nivåer, nu när vi lärt oss att mixtra med nuvarande system? Det blir svårt att få en svartjobbande befolkning att vilja göra något alls, de har ju redan i princip lämnat den delen av samhället. Kommunalvalet ok, de påverkar ju mina barns skola och gamla mammas vård. Men sedan är livet fyllt av viktigare saker än vem som sitter på Rosenbad.
Ur regeringens perspektiv riskerar det att sätta hela socialförsäkringssystemet i gungning. Finansiärerna strejkar ju, de betalar ingen skatt längre. Blir de ännu fler, så minskar intäkterna och därmed kan hela den stora röstköps apparaten bryta samman. Det hjälper ju inte heller med fackets argument när det gäller detta. Det blir den tysta ekonomiska revolutionen, när allt sakta men säkert går från vitt till svart. Och alla som finns på den svarta sidan, säger ingenting. Och de som fortfarande är utanför men vill in, säger ingenting. Pengaflödet till staten minskar helt enkelt. Det enda som kommer in är moms och punktskatter. Där kommer även höjningarna, vilket i sin tur leder till andra inte helt genomtänkta konsekvenser.
Och så säger de att det inte finns en brytpunkt där skattenivån börjar ge negativa effekter! Det är ju faktiskt vetenskapligt belagt, och även nu empiriskt.