Pengar utan tillväxt är en omöjlighet

31 juli 2002, NST/HD
Replik till ” Sjukvård utan pengar är en omöjlighet” av Ulla-Britt Andersson införd 26/7

Jag måste erkänna att jag drog på smilbanden när jag läste Ulla-Britt Anderssons svar (26/7) på min artikel. En riktig retorisk femetta med att vända mitt första rum till det väntrum där patienterna blev sittande. Men så fastnade skrattet i halsen när jag mindes att det var ju där vi fann de skånska patienterna 1998 när vi tog över efter socialdemokraterna. De satt där och i vissa fall hade de suttit där i flera år. Så det är klart att Ulla-Britt vet vad hon talar om! Att göra slut på pensionspengarna och låta patienterna stå på kö är något som s klarade av under sina år fram till förra valet. Den borgerliga fyrklövern har halverat underskottet och har genom vårdgarantin fått rejält bukt med vårdköerna. För den skull nöjer vi oss inte med detta utan vi är medvetna om att vi är endast i början av det tuffa arbete som krävs för att få ordning på både vårdköer och Region Skånes ekonomi. Men kortsiktiga nödlösningar och enkla grepp som skattehöjningar är inte svaret på frågan. De nya pengar som en skattehöjning ger (s enda vallöfte) kostar varje enskild familj tusentals kronor mindre varje år att röra sig med och ger politikerna en frist på två år innan Region Skåne sitter med ett likadant underskott igen fast från en högre nivå. Vi behöver bara titta på Västra Götaland. Varför envisas s med att komma med gamla lösningar som vi redan har prövat och som har misslyckats. Gång på gång.

Ulla-Britt och jag är överens om en sak, det blir ingen sjukvård alls utan pengar. Men det budskapet borde hon skicka till sina partikolleger i regeringen. Det är de som hindrar och stoppar den tillväxt som Sverige och Skåne så väl behöver. Det är de som förvägrar varje arbetande skåning de 20 000 varje månad! som hon/han har förlorat på vårt gemensamma fall från en andra plats till en sjuttonde plats i välfärdsligan. Det kan låta som att vi inte längre är bäst i tennis eller utförsåkning, men att det egentligen inte spelar någon roll. Nummer två eller sjutton i melodifestivalen, vem bryr sig. Men det handlar inte om det, det handlar om att vi idag är fattigare än vi var 1945. Det syns inte på utanpåverket, men det märks alltför väl i vardagen. Skatteunderlaget räcker inte till det mest grundläggande i vårt samhälle; polis, domstolar, sjukvård, utbildning och forskning. Detta känns tyvärr inte ännu i människors vardag, men inse att inte många födda efter 1950 kommer att få någon större pension att leva på. Staten kan idag med nuvarande regering inte garantera någonting. Ingen pension, 75% av alla brott klaras aldrig upp, vi förlorar tjugo företag varje dag, uppräkningen tar aldrig slut. Mot den bakgrunden går det inte att isolera Region Skånes verksamhet och ekonomi som om den inte påverkas av dessa saker. Om vi inte snart börjar klättra uppåt i välfärdsligan istället för nedåt så kommer det även att märkas i skåningarnas vardag. Måtte de inse allvaret innan vi kommit så långt.

Pia Kinhult (m)
Regionfullmäktigeledamot och
Ordförande av Kulturnämnden Region Skåne