Idag på Regionfullmäktige i Skåne kommer jag att avge röstförklaring

Det handlar om ärende 4 angående strukturbeslutet Skånsk Livskraft. Det låter som följer:

Det svåra med politik är att ha förmågan att ser runt hörnet. Och sedan ha modet att tro på det man ser.

Liksom Prof. Henrekson tillsammans med Sanandaji ifrågasätter och kritiskt granskar den dominerande skatteteoretiska skolbildningen i Sverige måste kanske även vi mer kritiskt granska Skånsk Livskraft. Vad skiljer egentligen detta förslag som nu ligger på vårt bord från hundratalet andra som passerat de svenska landstingen under de senaste åren?

I de teorier som motiverar det svenska företagsskattesystemet saknas det företag och företagare påstår Henrekson i sin kritik. Det vill säga det saknas människor.

Jag hävdar att det är samma brist i strukturbeslutsunderlaget Skånsk Livskraft. Det handlar inte om att flytta maktlösa patienter till toppen av vårdhierarkin utan endast om att röra om i systemen på systemens villkor.

Henrekson säger vidare att detta perspektiv kan ha lett till missvisande rekommendationer till politikerna. Jag vågar påstå att något liknande kanske kan ha hänt även här hos oss i Region Skåne.

Vi måste se mer till vårt sjukvårdsuppdrag och vad som vi förväntas erbjuda medborgarna än att liksom tidigare endast se till produktionsapparaten. Centralisering har prövats många gånger tidigare och har aldrig varit någon bra lösning. Speciellt i denna mycket speciella och känsliga verksamhet som vård av människor är. Varje möte mellan vårdprofessionen och medborgaren är unikt och går inte att göra några stordriftsfördelar på.

Vi har inte inom landstingen visat att vi kan ge svaret på hur vården bäst drivs. Därför har vi antagligen inte heller svaret på hur vården skall se ut om tio år. Men vi har makten att skapa de förutsättningar som krävs för att låta andra visa på den mångfald av lösningar som behövs. Där starka och stabila verksamheter kunde få växa fram i lugn och ro. Med fokus på de människor som berörs, både personal och patienter.

Nu tenderar förslagen i Skånsk Livskraft att endast verka för mer av anslagsfinansiering, planekonomi coh stora stela enheter. Vilket i sin tur leder endast kan leda till mer av ransonering av vård, mer av underskott och mer av maktlösa patienter. Återigen gör vi misstaget att se mer till systemen än till människorna. Men vem är vi till för?

Jag väljer därför att inte delta i beslutet den 28 juni 2004 i ärende 4 Skånsk Livskraft.