Folk & Försvar

börjar idag sin rikskonferens med säkerhet och försvar på dagordningen. Det har av naturliga skäl blivit en glidning mot den civila säkerheten och hoten mot samhället ur mindre rent militära perspektiv. Samtidigt blir jag lite förundrad när jag studerar veckans program, att ingenstans nämns säkerheten kring det som ger oss allt det som berörs, datorer, kommunikation, teknologiska lösningar; energi. Den är inte berörd i programmet, men det kan självklart komma fram i debatten från någon av talarna.

Med tanke på den rörelse som vi kan se idag från Putin och Rysslands ibland ganska nakna positionering för att återta sin gamla roll som stormakt. Den senaste tidens gaspolitik och tydliga maktspråk ger en känsla av att inte mycket har förändrats. Det är nog, tyvärr, lite tidigt att räkna ut kriget som en reell verklighet. De militära neddragningarna kan komma att straffa sig, precis som förra gången. Frågan är då endast om det finns något denna gång att förhandla med som gör att vi kan som nation återigen rädda oss undan. Har vi ingen militär, måste vi nog planera att ha någon annan unik tillgång att köpslå med. Nu lär frågan komma upp även i Sälen, eftersom Ukraina är inbjudna och de har ju tittat den ryska björnen i ögat alldeles nyss.

Putin har utnyttjat den öppning som vänster-gröna regeringar i Europa gett honom. Han ser hur energipolitiken skapar en situation där vi kommer att behöva energi, men vi kan inte producera själva längre (nedläggning av fungerande kärnkraftverk). Putin har lagt under sig den ryska gasproduktionen och skaffat sig makt hemma, och nu kan han erbjuda denna tillgång på sina villkor. Samtidigt kommer det att finnas en potential att enkelt stänga ledningen när behover uppkommer och Europa behöver hjälp att välja sida i en maktkamp. Och Sverige tillsammans med Tyskland spelar med, medan däremot Finland tar beslut att bygga ett nytt kärnkraftverk. Redan idag, fast det faktiskt inte är ekonomiskt försvarsbart idag och på kort sikt. Men det är nog en säkerhetspolitisk analys bakom det beslutet, och det kan Sverige vara tacksamma för. Finlands beslut kan komma att även hjälpa oss i en framtid. En framtid som jag hoppas dröjer. Men som nog kommer.