Två dagar kvar

Dick Erixon funderar över vem som ska få hans röst på söndag och hittar en kandidat med fri tanke…

Ur Dick Erixons blogg på www.erixon.com :

Torsdag 2004-06-10 / 0.03
MIN RÖST GÅR TILL… Efter mycket funderande har jag bestämt mig för att rösta på söndag. Mycket talar emot det: parlamentet är en olycklig institution i europasamarbetet som förvärrar byråkratin och gör maktförhållandena otydliga, och borde därför inte stödjas med högt valdeltagande. Men realiteterna innebär att om man inte röstar så kan de vinna som vill göra sakernas tillstånd etter värre.

I valet mellan de enda två tänkbara partilistorna som klart tagit avstånd från EU-skatt och tullar, junilistan och moderaterna, talar hjärtat för det alternativ som inte tillhör etablissemanget, junilistan. Särskilt i europafrågor behöver etablissemanget hållas kort. EMU-förlusten var en mycket behövlig läxa. Junilistan är oprövad, men jag hade röstat på dem – om inte EMU-frågan var avgjord och om inte personrösten funnits. Nu kan motstånd mot etablissemanget markeras på ett nytt sätt.

Etablissemang och glättad EU-entusiasm till trots, moderaterna har röstat mot centralisering mer än någon av EU-kritikerna. Dessutom har de nominerat personer med politisk erfarenhet och integritet.

Genom personrösten kan stöd ges till en person med rätt hållning, en som inte uppträder som politiska klassen utan genom åren visat att hon tänker fritt och inte tappat de grundläggande värderingarnas perspektiv. I Ängelholms kommunalpolitik (där hon i motionen En sexa Skåne föreslagit 6 kr i kommunskatt) och nu som oppositionsråd i region Skåne och ledamot i partistyrelsen, har hon skaffat erfarenhet av den speciella verksamhet som politik är, utan att ha blivit politruk. Att hon är tryggt förankrad i Skåne, denna fritänkande landsdel långt från Stockholm, är en extra garanti för att hon står på egna ben.

Min röst kommer att gå till Pia Kinhult.