Socialiseringen har gått långt!

Det är inte riktigt klart vem som äger din lön egentligen. Det låter alltför ofta från det offentliga och politiken som om alla skall vara glada för den lilla skärven som de får behålla. Det ligger mycket i hur språket förändras och används. Jag är benägen att nästan kalla det missbruk. Hur kan en lägre skatt vara en subventionering av en verksamhet? Hur kan betalning för en offentlig tjänst vara ett bidrag? Hur kan restskatt behandlas av media varje år som en julklapp från staten?
Det är för mig obegripligt hur vi alla låter detta pågå och omdefinierar viktiga ord som faktiskt klarar ut förhållandet mellan oss, skattebetalare och det offentliga som förvaltar skatterna. Det är skattebetalarna som subventionerar den offentliga verksamheten, inte tvärtom. Det är lika mycket anslag för en friskola eller privat vårdcentral för utförda tjänster som för en offentligt driven verksamhet, inte bidrag till den ena och anslag till den andra. När restskatten kommer har vi lånat ut pengarna till en nästan försumbar ränta till staten under två år, det är förlorad konsumtion för individen och billiga pengar för staten.
Idag reagerar nästan ingen på detta luriga sätt att missbruka ordens betydelse. Så ett tu tre sätts en annan bild, och lönen är nästan inte riktigt min, utan endast ett lån?! Jag för mig personligen kan det ju stämma, jag har ju ingen lön utan ett arvode för ett förtroendeuppdrag. Men alla andra som arbetar och har en lön, de äger faktiskt sitt arbete och är solidarisk nog att vilja subventionera en del gemensam verksamhet. Det som skrämmer mig är hur denna solidaritet utnyttjas och missbrukas. Det kommer inte att hålla i längden och vi märker redan en viss skattetrötthet av naturliga skäl. Vi har EU:s högsta skattetryck och ligger nästan 10% högre än genomsnittet. Tänk att råda över 10% mer av din lön! Det är för en genomsnittsinkomsttagare närmare 20 000 kronor mer per år. Och det är ungefär den köpkraftsskillnad vi har till våra grannar trots att de har lika god/dålig sjukvård/skola/omsorg som vi har. Märkligt att inte resandet har gjort oss mer uppmärksamma på hur mycket bättre de har fått det och hur dyrt det har blivit för oss.