Om FRA

Det råder knappast någon oenighet om att en stat som Sverige måste ha en väl fungerande underrättelsetjänst. Det råder inte heller någon oenighet om att den verksamheten inte kan presenteras i total öppenhet. Däremot måste säkerhets- och försvarspolitiken hänga ihop. Det ska finnas en tydlig koppling mellan den hotbild som ligger till grund för säkerhetspolitiken och det underlag som formar uppdraget för Försvaret. FRA lagstiftningens syften står i bjärt kontrast till den försvarspolitik som tidigare las fram av försvarsberedningen och som låg till grund för det kommande försvarsbeslutet. Nu har det kommit nya signaler på grund av en gammal konflikt i Kaukasus som flammade upp till ytan. Det har lett till att hotbilderna börjar närma sig varandra.

Trots det finns fler och kanske viktigare anledningar till varför FRA lagen inte känns som en bra lösning i en demokrati som Sverige. Lagens syfte är alltför brett. Det talas om ”yttre hot” som kan vara i princip vad som helst; från terrorism till ekologiska obalanser. Det är omöjligt för medborgarna att veta vad som ska granskas och varför. Det går också för en regering att kunna ge näst intill vilket uppdrag som helst till FRA. All elektronisk kommunikation skall dras in till en punkt kontrollerad av FRA. Förutom att den hanteringen knappast är praktiskt möjlig så är det också orimligt av säkerhetsskäl. Medborgarna måste förstå hur den inhämtade informationen ska användas och vad som händer med informationen när uppdraget är klart. Inget av detta är klart och tydligt beskrivet i lagen. Detta leder till en osäkerhet som inte är acceptabel i en rättstat som ska försvara grundläggande fri- och rättigheter.

Ovanpå detta finns andra aspekter som gör att jag ifrågasätter om lagen är bra för Sverige. Vi är ett av världens mest exportberoende land vilket gör att priset blir högt med en FRA lagstiftning utformad som idag. Många tänker idag på säkerhet och integritet när det gäller Internet-trafik. Det är inte bara lagen i Sverige som uppfattas som en tveksam lagstiftning eller som tveksamt agerande från politiker. Det leder till att individer och företag skyddar sig så att det blir mycket kostsamt eller till och med omöjligt för organisationer som FRA i Sverige eller NSA i USA att få fram användbara resultat. Det betyder att FRA antagligen har en mycket begränsad möjlighet att avlyssna personer som vet hur man skyddar sig. Det som istället blir resultatet är att vi tappar konkurrenskraft i en av de viktigaste industrier vi har – IT och telekom. Sverige är fortfarande en framgångsrik IT nation och ett viktigt transitland för Internet-trafik. FRA lagen gör att många seriösa kommer att välja bort Sverige som förmedlare av trafik. Även på forskningens område tappar vi förtroende då gemensamma projekt i internationella nätverk inte kan riskera att information kommer på avvägar i känsliga lägen. Det är som om vi glömmer hur mycket som idag görs via Internet och hur viktigt det är att istället fokusera på integritet och säkerhet än på avlyssning. Hela poängen med Internet är att det inte finns en central kontroll punkt. Nollorna och ettorna gör att det är enkelt att kryptera, dela upp informationen i småbitar och skicka varje liten bit på olika vägar. De skötsamma väljer andra vägar och de onda går inte att fånga. Genom att skapa osäkerhet kring medborgarnas integritet och industrins utvecklingsmöjligheter kommer antagligen den lag som skulle skydda oss mot yttre hot, bli en dyrköpt fälla.

Centrum för Rättvisa driver fallet i Europadomstolen och det ska bli mycket intressant att se hur utfallet blir.