Ingen nåd för regeringen

Idag kom kommissionens rapport över regeringens hantering av tsunamikatastrofen 26 december 2004. Det är ingen nådig dom över hur både ministrar och statssekreterare har skött sina uppdrag. Tydligt och klart pekas ansvariga ut med namn och allt. Tydligt och klart pekas på inkompetens. Denna icke-politiskt sammansatta kommission andas en brutal klarhet som vi inte ofta möter i dagens offentliga Sverige. Det känns uppfriskande, måste jag erkänna.
Samtidigt pekar rapporten på något mycket allvarligt i det offentliga systemet. Normalt sett har ingen något riktigt ansvar idag. Det är ingens skyldighet och nånannanismen har brett ut sig även där många av oss trodde att den trots allt fanns kvar. Den som inget gör, felar ej, heter ett gammalt ordspråk. Ja, det kan nog stämma, men då får de börja göra inget genom att inte ta jobben som kräver exekutivitet och handlingsförmåga. I en stund av total kris, när det normalt snarare är risk att statsminister och regering tar sig för mycket makt. Då satt vår statsminister Persson helt som förlamad och gjorde absolut ingenting. Tog inte ens reda på vad som hade hänt. Tittade inte på TV. Ringde ingen. Ingen ringde honom. Är det någon som ens tror på hälften?