Hur hade Sverige sett ut utan lokal självstyrelse?

Efter över 70 år av socialdemokratiskt regeringsinnehav, med två korta avbrott på sammanlagt nio år, är allt som har med staten att göra genomsyrat av just, socialdemokratin. Det finns inget samhällsområde som inte har påverkats politiskt, inte en myndighet eller institution som inte har både påverkats och personaliserats. Det som gör att vi som tänker och känner annorlunda och inte riktigt kan acceptera det korporativa, socialistiska tänket fortfarande kan leva i detta land är de öar av annat styre som har tolererats. Det är de kommuner där andra sympatier har samlat andra majoriteter och lyckats, trots skickligt motstånd från centralmakten, driva en annan politik. Utan moderatstyrda och borgerligt styrda kommuner som ändå har kunnat göra andra tolkningar av frihet och marknad hade detta land varit outhärdligt att leva i. Och denna självstyrelse måste nu som alltid försvaras. Det finns krafter idag från alla möjliga håll som gärna vill verka för mer av centralisering och förstatligande. Dessa argument förs fram i ljuset av att det skulle öka människors frihet och verka för EUs närhetsprincip!? Skall besluten komma närmare individerna och friheten öka måste ju alla beslutsnivåer tryckas nedåt. Det betyder att vissa saker som idag beslutas av kommunerna skall beslutas av människor själva, det som beslutas av regioner skall beslutas av kommunerna och vissa saker som beslutas av staten skall beslutas av regioner och kommuner. Då kan vi börja tala om att verka för EUs närhetsprincip och en ökning av demokratin och människors frihet. Men nationaliseringar av välfärdssystem och förstatligande av offentlig service skickar hela vårt samhälle i motsatt riktning.