Kinhult.se

SKL arrangerade idag en mycket intressant konferens för svenska regioner och EU Kommissionen för att diskutera den framtida sammanhållningspolitiken. Det var en imponerande rad av tjänstemän från DG Regio, DG Enterprise, Generalsekretariatet, DG Budget samt representanter för Tillväxtverket, Vinnova, Näringsdepartementet och SKL själva. Vice ordförande tillika ordförande i Strukturfondspartnerskapet Östra Mellansverige Carola Gunnarsson hälsade välkommen och inledde konferensen. Sedan blev det olika inlägg och diskussion i plenum. Reglerna var satta för att skapa en atmosfär av fri debatt och öppna för en viss frispråkighet så att de s.k. Chatham house rules skulle gälla. Det innebär att var och en är fri att använda sig av informationen som ges men utan att avslöja källan.

Diskussionen rörde sig också både vertikalt kring hur en framtida sammanhållningspolitik borde se ut och organiseras till den horisontella frågan om det överhuvudtaget skulle bli en ny programperiod. Den svenska inställningen verkar i alla fall vara att en ny period behövs. Till saken hör att minnas varför vi håller på med detta samt tillhörande EU program. Det är andra sidan av myntet för att skapa den inre marknaden. Det råder nog ingen tvekan att det är mycket kvar att göra kring den inre marknaden och för att detta skall vara möjligt krävs att förbättra standarden och jämna ut olikheter mellan medlemmarna. Samtidigt lanserades som igår den nya strategin som skall ta över Lissabonstrategin. Den heter EU 2020 och håller en mycket mer jordnära och konkret ton samt ger ganska tydliga mål kring uttrycken ”smart, hållbar och inkluderande tillväxt”. Många talade också om behovet av en förenkling av EU programmens utformning, mindre byråkrati och större flexibilitet. Det är en svår balansgång att också vara mer flexibel från EU nivån. Det innebär ju i praktiken att peka ut några medlemstater som bättre och några som sämre på ordning och reda. Kanske inte en framkomlig väg trots allt. Även som ett land som Sverige kunde önska sig vissa undantag eftersom vi har ett gott renommé vad gäller skötsamhet.
Samtidigt är det viktigt att påvisa behovet av gemensamma insatser på EU nivån som gäller lika för alla. Även om nivåerna på pengarna kan vara anpassade efter mindre och större behov efter den ekonomiska nivå regionerna lever på. Ska vi nå en högre tillväxt och bli mer konkurrenskraftiga ur ett globalt perspektiv måste det till tydligare krav och resultatinriktade mål. De insatser som görs måste bättre följas upp och vara mer träffsäkra för att verkligen nå en värdeökning i företag och verksamheter. Det ställer höga krav på politiskt ledarskap att hålla fokus mot målen, våga prioritera och ta ansvar som policymakers. Det är också ett politiskt ansvar att brygga över det gap som finns mellan politiken och de aktörer som försöker genomföra insatserna i praktiken. Skall detta kunna överbryggas måste sammanhållningspolitiken vara för hela EU, alla regioner och med ett tydligt regionalt politiskt ledarskap. Annars riskerar vi att skapa större gap.
Varken EU eller de nationella nivåerna kan i praktiken göra någon skillnad eller genomföra någon tillväxtpolitik. Det kan endast göras på regional och lokal nivå, nära företagare och innovatörer. Det kräver också en stabil och hög nivå av innovation och forskning. Det kräver kritisk massa. Det kräver tydliga utvärderingssystem och mättal. Inget av detta finns på plats idag på ett genomgående sätt. En sak som Kommissionen borde börja med är att inrätta ett inre marknadsindex. Då har vi något att mäta sammanhållningspolitiken mot. Om inre marknadsindexet rör sig i rätt riktning har även sammanhållningspolitiken gjort nytta. Går det i fel riktning så gör vi något fel Det blir också ett mättal som går att avläsa årligen. BNP och tillväxttal är inte enkelt att avläsa årligen. En annan sak som är viktigt att ta med sig är en förändring i synen på FoU. Den bör i utvecklingssammanhang vara efterfrågestyrd. Det är en annan sak än den traditionella som är helt och hållet tillgångsstyrd. Denna förändring är på gång men kan göras mer och bättre. Mer om detta inför ministerrådets beslut om EU 2020 i juni 2010.