Det måste vara en självklarhet

för alla att hjälpa till och ta hand om ensamkommande barn. Dessa barn är offer för omständigheter som de inte själva kan ta ansvar för. De hamnar i kläm i en cynisk och hård värld som inte överhuvudtaget bryr sig. Tar vi inte detta ansvar nu så blir kanske efterorden samma som för de som inte ville ta hand om flyktingar under världskriget. Eller hjälpa frihetstörstande människor bakom järnridån under en tid som nu ligger bakom oss. Barn är aldrig skyldiga.

Vellinges hantering av frågan om ett transitboende för barn i Hököpinge går inte att försvara. Det är fel hur vi än vänder på frågan.

Problemet är att Malmö inte är utan skuld heller. Deras hantering av flyktingfrågan har under många år varit fel och skapat mer problem. Det har långsamt byggts in en konfliktyta som inte går att skylla på Danmark eller omständigheter. Stockholm har haft precis samma inflyttning och samma sorts boendeproblematik men har ändå en något bättre situation. Den är inte perfekt, långt därifrån, men klart bättre än i Malmö. Det spelar roll vad kommunledningen väljer att göra eller inte göra. Både i Malmö och Vellinge.