maj 2006

att sitta länge vid makten……

när han tillåter vänsterpartiet och miljöpartiet bestämma agendan. Avsaknaden av ESS i planen för Region Skåne i detta läge när vi hoppades att få ett positivt besked från regeringen kan vara helt förödande. Just nu hade vi behövt stå enade i en så pass viktig framtidsfråga. Detta är ingen enskilt skånskt fråga, det är en viktig investering för hela Norden. Om nu vi ska överhuvudtaget finnas med kartan i framtiden.

Sydsvenskan pekar idag på att både E22 och ett stöd till en ESS anläggning i Skåne saknas i vänsterkartellens budget för nästa period. De finns inte ens med i planen. Återigen riskeras Skånes framtida möjligheter på grund av miljöpartiets inflytande i nuvarande majoriteten. Det bådar inte gott för framtiden, speciellt inte om det skulle bli en ny s-regering med Peter Eriksson som kommunikationsminister. Då kan vi helt glömma E22 och alla andra eftersatta väginvesteringar.

En bra artikel om en av våra unga och duktiga kvinnor publicerades idag. Zanna Mårtensson från Höganäs sitter redan idag som ersättare i Regionfullmäktige och kandiderar i höstens val. Hon är verkligen framåt och duktig, så det ska verkligen bli kul att se henne som ordinarie ledamot nästa period. Vi behöver fler sådana ungdomar inom politiken.

Jag måste rekommendera Göran Skyttes krönika i dagens SvD. Han pekar på det farliga att nu plötsligt tala snällt om Hamas, en terrorstämplad organisation, och inleda s.k. dialog med dessa krafter. Hamas har varit och är tydliga med sitt mål att utplåna staten Israel. Den enda, idag, demokratiska staten i mellanöstern. Under Brännpunkt idag, i samma SvD, skriver professor Per Bauhn på samma tema. Han sätter dessutom in vår svenska undfallenhet i ett större sammanhang och pekar på både hur ett statligt satellitbolag skriver kontrakt med Vitrysslands propaganda teve, hur svenska riksdagsledamöter har överläggningar med Hamasföreträdare. Han konstaterar att demokratins öppenhet får inte vara villkorslös. Själv drog jag vidare parallellen med Sveriges Television som har köpt in en representant för Osynliga partiet som konsult. Personen ifråga skall förklara hur ungdomar tänker och hur han själv tänker för programmakarna på SvT. Tillhör inte detta uppdrag ett normalt journalistiskt uppdrag, måste vi betala för detta idag? Hur trovärdig är denna person efter att ha fått betalt? Betalar SvT för att bekräfta sin egna teser eller för att få bekräftade någon annans teser? Ibland känns det som om delar av vårt samhälle var i delvis upplösning. Huliganer och terrorister behandlas som medborgare, och skattebetalande medborgare behandlas som bovar. Det var inte länge sedan som samma svenska vänsterelit hyllade Pol Pot, idag är det Hamas, vem blir det imorgon?

Det finns mycket att tycka om svensk sjukvård. Den är till stora delar av mycket hög kvalitet och den fungerar ofta väl, trots organisation och politisk styrning. De senaste veckorna har cancervården varit mitt i diskussionen. Där finns stor kunskap och mycken professionalitet. Men där finns också stora brister och ojämn kvalitet. Du skall ha lite tur också. Om vården skall bli den bästa, eller medicinen den bästa. Detta är knappast acceptabelt. I dagarna har Pia Almström kommit med en bok som beskriver hennes egen väg genom bröstcancer behandling under nästan två år. Det är en oroande skildring, mycket personlig och samtidigt mycket allmängiltig. Just nu har jag inte hemside adressen till hennes bok, men återkommer. Däremot kan jag rekommendera Sydsvenskan i helgen där det kommer en intervju. En förklaring till de problem som vi har i svensk sjukvård faller tillbaka på den politiska styrningen. Den blir både en reell aktör som leder fel, men också, vilket är minst lika viktigt, en påhittad syndabock , när det inte fungerar eller ingen vill ta ansvar. Bägge situationerna är lika illa. Endast genom patientens eget val och professionens eget ansvar kan vi lösa den ineffektivitet som vi ser idag. Mer pengar kan aldrig lösa de problemen.

som på nyhetssidan dominerades av Petterssons fängelsedom på två år och däremellen mycket tal om hästar och deras ensamliv eller ej. När det gäller Skandias eftermäle så är det nog bra att även personer i ledande ställning får stå till svars, även om inte sista ordet är sagt ännu. Domen kommer antagligen att överklagas.

Hästarna däremot leder mig till en stilla undran över Djurskyddsmyndighetens syn på sitt uppdrag. Det är säkert sant att det finns många hästar i Sverige som står ensamma och som skulle må bättre om de hade sällskap. Det är säkert också sant att det är bättre för hästar att stå i boxar än i spilta. Men, jag hade blivit mer nöjd om Hammarströms egen myndighet hade kommit tillbaka med bättre verktyg att komma åt de som verkligen plågar djur och som idag är svåra att snabbt komma åt. Där djur kan få ligga i sin egen avföring under flera månader medan myndigheterna reder ut vem som skall göra vad, eller huruvida ägaren gör detta med avsikt eller ej. På det området hade jag förväntat mig reformer som gör att vi kan både respektera äganderätten, personer som själva är sjuka och snabbt hjälpa djur som lider. Men hitintills har endast kommit förslag som antingen verkar lite aningslösa, levande agn, eller som pekar finger åt djurägare som faktiskt tar ansvar för sina djur, hästarna. Hur uppfattar Djurskyddsmyndigheten egentligen sitt uppdrag?

Vidare i Sunt Förnuft läser jag Carolin Dahlmans krönika och hon tar upp problemet med att EU inte längre framstår som den utvecklingskraft och möjlighet som någa av trodde när vi kämpade för ett medlemskap. Ledarskapet i de gamla EU15 länderna är inte några föredömen. Det är bara gränser, stoppa, nej och stänga in som gäller just nu. Det enda hoppet är de nya 10 medlemmarna. Samma fråga behandlades förra veckan på SNEE:s forskningskonferens i Mölle och där en enig panel kom fram till att protektionismen är just nu EU:s kännemärke. Och det är inget bra svar på frågan om framtiden. Tvärtom. Vi behöver mer konkurrens och mindre av begränsning både inom och mellan våra medlemsstater.

har tydligen Urban Bäckström och undertecknad när det gäller Sverige under mitten av 1800-talet och den tidens ekonomiska historia. Jag läser i Sunt Förnuft att även han återvänder till den tiden för att förstå vad som är grunden för vår utveckling och dagens situation. Han påstår att omgivningen blir tokig när han pratar om detta. Det är bara att höra av sig, Urban, vi skulle kunna utveckla detta tema långt och länge. Jag blir inte tokig.

är ganska självklart, kan jag tycka. Det visar sig dock att det har historiskt varit svårt för nordväst Skåne att enas till en tydlig linje och verkligen driva frågan på ett effektivt sätt. Öresundsbron kan väl tas som lärdom och inspiratör. Igår samlade Idéforum Nordvästra Skåne ett antal beslutsfattare till en diskussion på eftermiddagen. Bo Samuelsson, Sydsvenska Handelskammaren, Sten-Åke Tjärnlund och Håkan Lindström från Helsingborgs Stad inledningstalade. Det är så att Helsingborgs Stad arbetar ganska intensivt med att utreda och planera för en fast förbindelse, men endast för tåg. Det är mycket tal om godståg just nu och det gör mig lite oroad. Jag kunde inte heller få svar på vart godstågen tar vägen när de väl tagit sig över sundet. Det fanns lite intresse i Danmark för att börja diskutera, men sedan hade de inte tänkt längre. Men, vilken nytta har våra företag av att lägga gods på tåg, som endast kommer några mil? Det är ju godsstrukturen i övriga Europa som avgör vilken typ av godstransport vi kan ha. Om det inte handlar endast om interna transporter i Sverige och då är ju inte förbindelse över sundet en på dagordningen.
En fast förbindelse är nögvändig, men den måste innehålla biltrafik i huvudsak. Tågen kan bli en viktig bisak, eftersom på längre sikt blir det nödvändigt ur säkerhetssynpunkt och bekvämlighetssynpunkt för arbetspendlare och studenter som snabbt och säkert skall kunna komma runt i Öresundsregionen. Men gods på tåg är en fråga som avgjordes redan på 70-talet. 18% av godset som ankommer hamnen i Helsingborg kommer med tåg. Det är inte en siffra som ökar. Vi får idag 5 enheter väg för varje enhet spår, vad gäller investeringar.
Det vi behöver göra i nordväst är att skapa allierade i Oslo/Göteborg samt i Norrköping/Linköping och sedan sätta ihop ett PPP paket samt börja lobba mot statsmakterna. Sedan kan vi också börja alliansarbetet med danskarna. Men innan vi har vår svenska stat med på vagnen så har vi långt kvar.