mars 2006

Dagen inleddes med en paneldiskussion på Dunkers i Helsingborg tillsammans med Allan Karlsson, Birgit Carlsten, Tina Acketoft, Rose-Marie Östberg, Annika Claranius och Ulrika Thulin under ledning av Stephan Wagner på HD. Vi skulle ge våra nycklar till hur Nordväst Skåne ska utvecklas och och bli framgångsrikt. Det var Marknadsföreningen i Helsingborg som tagit initiativet till en rad av seminarier kring samma tema. Många kloka saker sa och samtidigt visade det tydligt hur svårt det är att fånga framgångsfaktorer och konkretisera dem till några få förslag. En sak som slog mig när vi diskuterade vikten av utbildning och livslångt lärande och strategier för detta, var de uttryck vi använder. Samtidigt som de flesta idag använder orden entreprenörskap och innovation, så talar vi fortfarande om att ”stå till arbetsmarknadens förfogande” och att göra våra ungdomar ”anställningsbara”. Redan där har vi stängt dörren till både entreprenörskap och innovation. Vi har redan bestämt att du är passiv och inte en aktör. Det ska ju vara tvärtom, som jag redan tidigare skrivit om på denna blog, arbetsmarknaden står till mitt förfogande, och mitt val av yrke bestämmer om jag hittar ett färdigt jobb eller måste hitta på ett jobb. Hur ska vi någonsin få in mångfalden på våra arbetsplatser så länge vi endast accepterar redan likadan? Och utan mångfalden kommer vi aldrig att överleva i den globala konkurrensen.

Ett enat Konstitutionsutskott prickar sex ministrar inklusive statsminister Göran Persson. Det är en bedrift av ordförande Göran Lennmarker och skönt att se att någon del av vårt statskick fortfarande fungerar.

Det blir mer och mer tydligt för mig vilka dåliga arbetsgivare offentligheten ofta är. Jag har ägnat det senaste året till besök hos många av Regions Skånes verksamheter och parallellt besökt stora och små företag i Skåne. Skillnaderna och synen på medarbetare blir väldigt tydlig. Det genomgående är ofrihet, oflexibilitet och dåliga karriär- och löneutvecklingar. Medan de privata företagen talar om medarbetarna som sin viktigaste resurs, beskriver utvecklingsprogram, incitament, anpassningar, flexibilitet. Naturligtvis inser även jag att det finns dåliga arbetsgivare även i det privata näringslivet. Men det är ju lite enklare för en missnöjd ingenjör eller sekreterare att hitta ett nytt jobb, än vad det faktiskt är för en sjuksköterska eller läkare. Om de nu inte flyttar härifrån. Region Skåne behöver konkurrensutsättas som arbetsgivare för att bli mer professionell och tydlig. Klara framtidens krav och ge duktiga medarbetare stimulans och belöning för ett bra jobb. Börja se mer till resultat än metod, och modernisera synen på medarbetarna. Företag som inte sköter sig, går till slut omkull. Det offentliga blir sällan ställt till svars på samma sätt. Men slutligen får även vi svårt att rekrytera och det kan ju liknas vid en konkurs.

Per Dahl skriver i en bakgrundsartikel i Barometern den 23 mars en tankeväckande krönika kring vårt förhållningssätt i dagens Sverige till människors tro och religiösa övertygelse. Han skriver:

Nu tycker jag mig märka en accelererad nästan aggressiv
okunskap om trons grundvillkor
i samhällsdebatten. Det är som om
tanken att andra relationer än dem till
samtida människor vore viktiga skrämde.
Kanske därför att de människor för
vilka detta gäller inte kan påverkas lika
lätt. Tro gör dig tydligen i mångas ögon
lik en självmordsbombare, eftersom
betraktaren inte längre ser skillnaden
mellan olika trossystem. Tron blir ett
främmande skrämmande hot…..
Hur en demokrati ska hantera den
konflikten i respekt och ömsesidig tolerans
har blivit en central fråga. Att
tro enbart var en privatsak är något vi
i alla fall inte längre kan tro på. I synnerhet
när så många tycks ha blivit religiösa
analfabeter.
Per Dahl

Det är en fråga som är mer än aktuell. Inte bara i Sverige eller Skåne, utan faktiskt i hela EU. Frågan är ju hur vi ska kunna använda demokratins förmåga att tillåta människor med olika etnisk bakgrund, olika trosuppfattningar leva sida vid sida i fred. Den sekulariserade politiken måste kunna hantera just detta. Men det betyder inte att samhället blir eller är sekulariserat. Samhället är så mycket större än politik, men det glömmer vi ofta.

Det tog en väldigt lång tid innan ni kom till vett och sans, men tack för att ni tog tillbaka varningen till den chaufför som visat lite mod och civilkurage. Det är ju precis det som vi behöver mer av och måste bekräfta som något gott. Inte tvärtom.

I dag är 110 000 unga människor under 30 år arbetslösa. Det motsvarar en hel årskull, det är ungefär lika många som föds varje år i Sverige. Men det är värre än så. 5 000 unga är långtidssjukskrivna och 23 500 är förtidspensionärer. Förra året fick vi sex nya förtidspensionärer under trettio år varje dag, året runt.

Sverige går på högvarv, ekonomin verkar bra och skatteintäkterna ökar. Men det blir inga jobb och det blir i synnerhet inga jobb åt unga människor. 40 % av dem som får socialbidrag är under 30 år. Den psykiska ohälsan ökar mest bland de unga och de tillhör samhällets ekonomiska bottenskikt.

Regeringens mål med fyra procent arbetslöshet, halvering av sjukskrivningarna och färre förtidspensionärer är långt borta för ungdomarna. De ungdomar som skall ta hand om samhället imorgon. Hur ska de kunna klara det med den starten?

Det var faktiskt det namn jag själv gissade på; Jan Eliasson. Det kunde också varit Gunnar Lund. Men jag trodde inte Göran Persson ville göra en återanvändning till. Detta är trots allt ett bra namn. Jan Eliasson har kanske inte riktigt samma syn på utrikespolitiken, men han har ett stort kunnande och lång erfarenhet. Plötsligt visar Göran Persson att han tar utrikes frågorna på allvar. Tyvärr får Eliasson en kort tid, och med ordförandeskapet kvar ända till september. Det blir inte mycket helt med detta. Men han har sådan lång erfarenhet och vet vad som ska göras, då det blir nog ändå i sammanhanget ett litet problem.

Vitryssland är just nu inne i en del av en förhoppningsvis framgångsrik väg mot demokrati och frihet. Det är konstigt att återigen se hur korrupta och förtryckande regeringar fortfarande idag använder sig av så pass primitiva metoder som vi har sett på TV bilderna från Minsk. Men, folket slås nog inte ned så lätt. De har sett från Ukraina att det kan gå. Och Ukraina har återigen fått avge sin röst i demokratiska val. Vi kan säkert ha uppfattningar om deras val, men det är alldeles ukrainarnas eget val. Och det är viktigt. För vitryssarna återstår en resa ännu. En som inte är glad över utvecklingen i Minsk, måste vara Putin. Hans plan för Rysslands återgång till stormakt störs till en del av en förändrad maktsituation i Vitryssland. Men det stoppar knappast hans planer. Han har säkrat upp med starka avtal på viktiga områden med kineserna. Och deras demokratisering ligger avsevärt längre bort.

har varit full av märkliga uttalanden och reaktioner från regeringen och andra företrädare för socialdemokratin (läs Marita Ulvskog). Skandalerna har duggat tätt denna vinter, det kan jag hålla med om. Siffrorna ser inte heller bra ut. Göran Persson är inte jättepopulär, längre. Det är ett pressat gäng som nu verkar ta sig från klantighet till klantighet utan hejd.

Laila Freiwalds avgång skulle ju vara ett smart sätt att dölja tsunami skandalen. Dessutom visa distans till Danmark och Muhammed bilderna. Istället har det uppfattats i vissa muslimska länder som det motsatta. Hon var ju den som försvarade islam, och hon får avgå. Samtidigt visar dansk TV en ganska avslöjande fransk dokumentär hur detta med bilderna i Jyllandsposten egentligen har gått till och vad som verkligen gjorde att det leddet till alla dessa demonstrationer och upplopp.

Direkt från dansk TV:
Den franske tv-journalist, som har infiltreret det danske imam-miljø, retter nu ny anklager mod danske imamer. En af hans skjulte optagelser afslører, at imam Abu Laban omtaler en person, der ”vil lave fuldstændig ravage og gennemføre en martyr-aktion”.

Ett ganska intressant inslag i den muslimska debatten som ännu inte nått svenska media.

”Hur kan du som köpt en villa för 6 miljoner veta hur vanligt folk har det?”

Göran Persson till Bo Lundgren i valrörelsen 2002. Återgivet i dagens Affärsvärlden (sid 3, 12/2006).

(Tack PJ)