januari 2006

Jag hörde idag en kommentar som ville förklara den uppkomna konflikten mellan Danmark och delar av arabvärlden angående bilder i Jyllandsposten, som en följd av teknik och digitalisering. Jag undrar det. Det har ju tagit relativt lång tid för reaktionerna att komma med tanke på Internet. Den bojkott som Danmark just nu är utsatt för av stora delar av de arabiska länderna i mellanöstern och gulfen, är ju egentligen inte annorlunda än USAs bojkott mot Kuba, eller den bojkott som många i Sverige uppmanade till mot Frankrike för några år sedan. Vad gäller själva handelsdelen. Sedan finns det dessutom en obehaglig hotbild också, men den bottnar ju i något annat.
Det intressanta är att när Sverige bojkottade Frankrike och franska varor, märktes det knappt. Det gjorde inga djupa sår i handelsbalansen. Däremot när mer än hälften av länderna runt gulfen slutar köpa dansk/svenska mejerivaror, då faller omsättningen som en sten. Följderna blir allvarliga och jobb hotas om det fortsätter.
Det är alltså sant att det ekonomiska maktcentrat har förflyttat sig österut och vi är väldigt mycket mer ömtåliga och sårbara än för bara tjugo år sedan. Det är kanske den viktigaste analysen av det som just nu händer i Danmark, och som en följd finns dessutom vapen bakom orden. Det handlar om vår tro på demokrati och yttrandefrihet och hotet är stort, allvarligt och dessutom rikare.

Idag öppnade vandringsutställninen Vatten, Sten och Lera på Höganäs museum. Initiativet togs av Berit Fribrock och den ideella föreningen Kultur i NV Skåne. Berit Fribrock är en riktig drivkraft och startade detta projekt redan 2001 och kunde idag se det första delmålet på plats.

Genom att bjuda ihop geologi, arkeologi, biologi, kulturvård, keramik och konst bildas ett kluster som skapat en lockande och inspirerande utställning och visat vägen via keramik, bilder och texter, från dåtiden till nutiden. Det kommer att följas av en bok, som utges senare under våren. Vi får följa lerans väg från förhistorisk tid, sten-, brons- och järnålder, till 1500-talets keramik i Ängelholm, 1700-talets keramik i Kvidinge till 1800-talets kol, lera och keramik drift i Höganäs. Inblandade i projektet är även Bjuv, Åstorp och Klippan. Utställningen landar i dagens moderna keramik.

Vi skall minnas att det lilla fiskeläget Höganäs, som nämndes första gången 1488, och som inte utvecklades mycket under den första tiden. Det lär ha funnits ungefär tjugo hushåll där från 1569 och framåt. Sedan kom gruvindustrin och brytning av kol och leror samt tillverkning av den eldfasta keramiken exploderade under 1800 talet. Höganäsbolaget startades 1797. Trots detta blev inte Höganäs stad förrän 1936.
I Ängelholm däremot fanns stadrättigheterna sedan 1516. Där blev kakelugnarna den stora produkten som dominerade under 1800-talet. Bl. a kan vi se flera stora kakelugnar gjorda i Ängelholm på regementet på Ljungbyhed.
Nu skall detta tvärvetenskapliga projekt försöka föra ut historien, kunskapen och känslan för keramiken och leran till förskolebarn, skolbarn och lärare. Det finns även goda idéer hur det kan användas för att locka turister och göra nordvästskåne attraktivare.
Projektplanen är en guldgruva för alla oss dom sitter i museer och universitet och som ska hitta sätt att göra just detta, föra ut kunskapen och göra den relevant för medborgarna. De som arbetat med VattenSten och Lera har verkligen hittat många mycket bra uppslag.
För mig som är positiv till både mångfald och globalisering, känns detta viktigt – då är ju det lokala och regionala desto viktigare. Vi måste kunna samla, vårda, visa och förklara det kulturarv som finns just här. Visa hur den väv hänger ihop som har vävts av alla de människor som kommit och gått i trakten och anpassat sig till de möjlligheter som funnits. Keramiken fångar också den tro och det andliga livet som följt i spåret av de olika tidsperioderna.
Vatten är helt avgörande för allt liv, stenen består av mineraler som innehåller syre, som vi inte kan vara utan och sist men inte minst, är leran en jordart av lös struktur som vi gärna vill inordna och definiera, till kroppar. Vi människor består och lever alltså av vatten, sten och lera.

Igår var också minnesdag över förintelsens offer. I skuggan av Hamas valvinst i Palestina, och de konsekvenser som ingen idag kan förutse. Förintelsen, som endast var en i raden ur historiskt perspektiv, blev en så pass chockartad upplevelse för Europa att vi fortfarande har svårt att hantera följderna. Det enda vi kan konstatera är att även odemokratiska ledare kan bli demokratiskt valda, i det förra seklet liksom i det nuvarande. Frågan är bara hur det kommer att gå denna gång?

Idag är det 250år sedan som Wolfgang Amadeus Mozart föddes i Salzburg, Österrike. Han blev endast 36 år och komponerade under detta korta liv 626 kompositioner av olika storlek. Han har alltid varit en av mina personliga favoriter. Mycket för att hans musik både är lättillgänglig och komplicerad. Den är lätt att ta till sig när du är ung och har ett outvecklat öra, men det finna även verk som är av mycket mer komplicerad natur, så musiken växer med dig och utvecklas. Mitt starkaste minne av Mozart, var Don Giovanni på Sydney operan. En fantastisk föreställning i mitten på 80 talet, i ett fantastiskt operahus.

Igår hade jag nöjet att delta i Helsingborgs Symfoniorkesters firande av Mozarts födelsedag. En härlig konsert med Mats Rondin som dirigent. Det blev lite Trollflöjt, Eine Kleine Nachmusik bl.a. En vacker hyllning till mästaren. HSO är verkligen bland de bästa i denna kategori.

Det kändes dock som om vi inte riktigt uppskattar våra pärlor från politiken. Det har blivit gråare och det saknas en riktig känsla av framtidstro och fart som borde prägla Skåne i alla sammanhang. Jag hoppas verkligen att vi kan få ta tag i allt detta efter den 17 september.

Så har då årets konjunkturrapport kommit frpn SNS – det är en repris av den NBER rapport som kom 1995 där ett antal amerikanska och svenska forskare tittar på den svenska välfärdsstaten. Bland mycket annat intressant konstaterar rapporten att den svenska arbetsmarknadspolitiken har förlängt och förvärrat den svenska arbetslösheten. Detta är precis det som vi i den moderata regiongruppen tagit fasta på när vi under en längre tid drivit linjen att arbetsmarknadspolitiken är något som en självstyrande region bör ta över och kan sköta bättre. Nu har vi fått ännu en röst som bekräftar att den gamla svenska centraliserade arbetsmarknadspolitiska modellen är omodern och fungerar inte längre. Om den nu någonsin fungerat väl.

Idag var jag på en konferens i Helsingborg ” Startskottet”, ett samarbete mellan Region Skåne, Region Halland och Företagarna. Det skall tydligen bli en rad av aktiviteter i syfte att stimulera entreprenörskap. En av dagens talare var Johan Stael von Holstein, en man som har ganska bestämda uppfattningar om det mest. Dessutom på ett härligt övertygande och bestämt sätt som framstår som ganska osvenskt. Han tog också publiken med viss storm. Han hade ett viktigt budskap; vi är fattiga, vi måste jobba mer och ta ansvar för vår försörjning. Han tyckte ordet entreprenörer inte var något bra, arbetskapare var bättre. Han pekade på den oheliga alliansen mellan socialdemokratin och storföretagen, vilket är den stora proppen Orvar för att få igång nyföretagande och jobb i vårt land. Ingen av dem vill ha en mångfald av små och olika företag, ingen av dem vill ha pluralism. Och så rätt han har. Sedan avslutade han med att sälja in sin senaste affärsidé, men det får vi bjuda på.

De senaste veckorna har varit späckade av spännande seminarier, kommun och landstingsdagarna i Uppsala, regional självstyrelsekonferens med moderata företrädare, planeringsmöten med KEFU och även med Europaperspektiv. Däremellan har tiden ägnats åt intressanta företagsbesök runt om i Skåne samt besök på vårdcentraler. Bilden av Skåne som ges är en region full av möjligheter, en viss frustration över seghet och svårigheter, och många engagerade människor som skulle vilja göra mer. Min förhoppning är att jag tillsammans med mina partikolleger, samt hela den borgerliga alliansen, skall få göra vårt för att frigöra den kraften. Bara vi får det förtroendet av skåningarna. September 2006 kan bli mer avgörande för framtiden än vi kanske kan tro. Det finns så mycket att göra, men det är också så mycket som hindrar och stoppar idag.

William McDonough, s.k. eco innovatör har lanserat en bok som han kallar Cradle to Cradle och där han belyser möjligheten att genom marknadskrafterna och den kommersiella kraften få fram bättre och hållbara lösningar för framtiden. Han har t.o.m. blivit riskkapitalist för att kunna göra en insats. Själv har han mest jobbat inom byggnadssidan och varit med att skapa nya lösningar för Ford, Nike, Kraft samt IBM Europe. Även Google finns med bland kunderna.
Han har tre argument för sin risk kapital satsning; han kan göra vågade satsningar som inte de stora företagen kan, kommersialism är motorn till förändring och genom att få fram kommersiell aktivitet med både stora och små lösningar skapas en marknad som hjälper alla och gör lösningarna försvarsbara. En ganska intressant man, alltså.

En enda kommun står emot och gör en sanningsenlig analys av regeringens s.k. plusjobb. En enda kommun av 290 st! Det är egentligen enastående. Det finns naturligtvis inga ”plusjobb” inom en organisation som har ordning på sin organisation. Vilket också visar sig när övriga kommuner nu inkommer med sina ”behov”. De hävdar bestämt att detta inte ersätter ”riktiga” jobb (vad nu det är?), men erkänner samtidigt att behovet av vikarier kommer att försvinna under denna period.

Say no more…….

De senaste årens försvars- och säkerhetspolitik som levererats av socialdemokraterna under bifall av miljöpartiet och vänsterpartiet, kan bara leda till en konsekvens: Sverige måste bli medlemmar av NATO. För mig är inte denna slutsats ett stort problem. Jag har alltid varit förespråkare för ett öppet medlemskap, som också gav oss makt att påverka organisationen. Men nu har s-regeringen lett in oss på en väg som tvingar oss till medlemskap oavsett vad vi har tyckt från början. Det finns tydligen ingen linje eller tanke bakom den nu förda politiken. Det sägs att vi ska hålla insatsstyrkor och delta i fredsarbete. Samtidigt skär de ned försvarsbudgeten så att det inte går att göra. Det sägs att vi ska fortsatt vara alliansfria. Samtidigt som vi är mer anpassade till NATO än vad något NATO land är. Det sägs att vi ska hitta metoder för att skydda medborgarna och ha en aktiv säkerhetspolitik. Samtidigt som de enda förslag som kommer handlar mer om inskränka frihet och kontrollera hederliga medborgare.

Det är en skandal som s-regeringen sköter statens kärnuppgifter. Detta är samma regering som försvarar statens existensberättigande till alla pris. Men vad ska vi med svenska staten till? Den kan inte skydda medborgare i varken krig eller fred. Det finns varken en väl fungerande polis eller ett försvar. Även för oss regionvänner finns det några små roller för staten att spela. Men inte ens de klarar den svenska staten idag.