augusti 2005

När nu klädkartongerna fyller alla lager runt hela EU så visar det ju så tydligt hur vansinnigt medlemmarna har resonerat. Först ett klokt beslut att släppa alla textilkvoter och sedan återgå till kvoter på grund av påtryckningar. Detta hjälper ingen, varken de länder som nu fick en möjlighet att konkurrera på lika villkor eller för den delen våra egna euroepiska tillverkare. De invaggas i den falska tryggheten som den gamla världen försatte dem i och kommer inte att göra det nödvändiga förändringar och delta i den utveckling som annars tvingas fram. Medborgarna får betala dyrt för dessa galenskaper, dyrare kläder, i längden sämre kvalitet och mindre utbud. Just nu i racet mellan kommissionen och ministerrådet, håller jag hårt på kommissionen. De har åtminstone tolkat fördraget rätt. Kommer vi inte loss med avreglering och frihandel värd namnet, kommer vi aldrig att klara välfärden i EU. Det räcker tyvärr inte med de nya medlemmarna som trots allt har en klart bättre syn på dessa saker än de gamla trötta femton. Från att ha varit de ledande framtidsinriktade medlemmarna, Frankrike och Tyskland, är de idag de mest bakåtsträvande och nästan skadliga för oss andra. Och tyvärr känns det inte som om vår egen svenska regering skulle dra någon skarpare lans för att slopa textilkvoter. Vem kan man lita på?

Så har då till slut någon vågat ifrågasätta Geldof och Bono och deras insats i världspolitiken. Eric Clapton undrar hur de kan vara trovärdiga i storpolitiken när de nu faktiskt är musiker. Fast själv reagerar jag nog mer över de politiska ledarnas undfallenhet och feghet att inte våga kräva respekt för att inga problem i världen är så enkla som Bono och Geldof vill göra dem till. De vill endast vara hjältar och goda, på bekostnad av personer som ägnar hela sina liv och all sin tid åt att faktiskt sköta en ganska komplicerad uppgift. Inte för att jag försvarar dessa ledares alla görande och låtande, men det är farligt att förenkla världspolitikens villkor såsom pop stjärnorna vill. Afrikas svältande folk kommer inte att bli ett dugg närmare mat bara för att de ordnar superkonserter och får G8 länderna att avskriva skulder. De har endast lyft några tyngder från de despoter och makthavares axlar i Afrika som låter sina folk svälta, oavsett. Det var helt fel målgrupp för Bono och Geldof – de borde ha ordnat konserter i Afrika och talat helt andra ledare tillrätta.

Efter över ett års tystnad är jag äntligen tillbaka som bloggare. Och det är mycket som har hänt. Bara de senaste dagarna strömmar nyheter över oss så det är svårt att sortera. Närmast känns ändå regeringens evigt återkommande svek mot skåningarna. Några vägar blev det ju inte. Nu verkar inte finnas utrymme för de utlovade bredbandspengarna heller. Nu skall ju endast arbetslöshetsstatistiken fixas. Ja, det är ju inga riktiga jobb som ska fram, endast åtgärder som hyfsar siffrorna. Miljarder skall nu spenderas ut i tomma intet, de som istället kunde lagts på det vi behöver; skattesänkningar, vägar och polis. Socialdemokrater förvånar en sällan, det enda förvånande är att vi andra aldrig lär oss.